Nä, jag jobbar inte gratis. Bryt mönstret!

God morgon,

Min morgon startade segt, upp tidigt för att åka till läkaren för blodprover och allmän kontroll. Hann knappt ta mig upp från sängen innan luren börja ringa, stressen började smyga sig i kroppen. Avrundade samtalet och hänvisade personen att ringa mig vid ett bokat samtal, Jag har svårt med samtal som inte är planerade när det handlar om jobb. Ska jag komma med input eller planering vill jag få möjlighet att tänka och reflektera, det handlar även om respekt för min tid. Med tanke på att vi ständigt är uppkopplade har jag svårt med människor som hetsar med diverse olika samtal. Har man ett heltidsjobb och även jobbar med andra sidoprojekt så handlar mycket om att planera. Därefter tappar jag intresset för projekt/individer som inte tar hänsyn eller respekterar min tid.

Jag tänker dela med mig av något som jag reflekterat länge över, som många av mina läsare vet (ni som både läser min blogg och ni som deltagit i mina föreläsningar) så har jag alltid jobbat rättvist. Det ska vara en tydlig målbild och ingen skall känna sig utnyttjad. Är jag eller någon annan delägare i ett bolag så skall det vara 50/50, det ska vara tryggt och seriöst. När jag engagerar mig så vill jag känna trygghet i samarbetet. Jag vågar säga; jag jobbar inte gratis. Är det mitt bolag eller är jag delägare i ett nyetablerat företag så är det förståeligt att jag till en början kan jobba systematiskt för att längre fram skapa en lönsamhet i bolaget som genererar mig också. Men när det inte finns, så tänker jag inte jobba gratis. För tid är pengar, och min tid är värdefull. Jag har lärt mig att värderar mina kunskaper och mitt hårda arbete. Jag är inte längre blyg med att ta betalt. Och då blir det genast lite svårare för oseriösa företagare. För en och annan – långt ifrån alla – som frågar vill ha med mig utan att betala ett korvöre. De hoppas komma undan med andra valutor. Med det-kan-vara-kul-för-dig-mynt och värdefulla-kontakter-och-skapa en bättre värld. Men jag köper sällan det.

Jag menar såklart inte att framstå som varken abnormt pengakåt eller uppblåst. Nä, det handlar om en mycket enklare princip: att den som säljer sina tankar, sina ord, sin tid, sin passion och – ibland – sin själ ska få betalt. På riktigt. Egentligen är det varken konstigt eller svårt. Det bara är så. Ändå har jag tänkt mycket på hur svårt det kan vara. Och hur många tar för givet att det ska vara gratis att plocka in en entreprenör eller föreläsare. Går det så går det, liksom. Men det går inte längre. Inte med mig. Jag lägger ner min själ på alla projekt/uppdrag jag tar mig an, så vill du samarbeta med mig så ska du vara medveten om att mitt engagemang och kunskap har ett pris. Vill du inte betala så kan du avstå mina tjänster. Det handlar om kvalité . Jag köper mina skjortor från Flippa K, därefter förväntar jag mig kvalité bättre än H&M. Likaså ser jag på företagande och mina tjänster, min tid kan du inte ta på men det innebär inte att min insats är betydelselös. Gratis är inte gott! Och definitivt inte ett sätt att motivera människor på utan snarare ett sätt att utnyttja resurser för egen vinning.

Så min vän, vägra sälja in dig gratis. Sätt ett värde på din tid, dina tankar och ditt engagemang. Du måste sluta att tro att det är någonting fult att ta betalt, det är det inte. Istället är det fantastiskt att kunna ta betalt. Det gör att man plötsligt har råd att göra vissa saker avgiftsfritt. Men man har möjlighet att välja vad. Jag menar, det är få saker som jag är beredd att göra helt gratis (fåtal av mina föreläsningar tog jag inte betalt för, då ideella föreningar inte har de resurserna). Jag hade aldrig kunnat närvara och bidra med samhällsnytta om inte jag hade något annat som betalde för mitt engagemang. Jag har fullt upp. Då är det klart att jag inte kan unna mig att jobba gratis för vinstdrivande företag. Det säger ju sig självt. Det är inte välgörenhet jag sysslar med. Och det borde inte du – eller någon annan – heller göra.

Kort sagt till dig som läser detta: bara för att jag är ung är jag inte dum, och bara för att jag brinner för mitt jobb är jag inte osmart. Jag fattar att min tid, mina tankar och mina ord har ett värde. Få saker är enklare att förstå. Men förmågan att ta betalt för mig bottnar i självbilden, det vill säga hur jag på ett djupare plan ser på mitt eget värde, och därefter ha en sund självbild.

 

15281050_10154625884496142_1045859455_n

Ditt misslyckande, kan vara din framgång

Hej mina vänner,

Ni har ökat markant, vilken överraskning för mig. Tackar för att ni klickar er in i mina tankar. Idag tänkte jag skriva om rädslan att misslyckas. Genom min blogg och när jag föreläst om entreprenörskap och kvinnligt företagande kommer jag ofta i kontakt med människor som berättar för mig om sina företagsidéer och drömmar. Det som dyker alltid upp i mina tankar är att en stor del av dessa människor  med dessa fantastiska drömmar och idéer aldrig vågat ta steget och försöka förverkliga dem. När jag då ställer frågan varför så får jag ofta svaret att man inte vågar, att man är rädd för att misslyckas, vad andra ska tycka och tänka och att man inte riktigt tror på sig själv. Varje gång blir jag ledsen.

Själv har jag aldrig varit rädd för att misslyckas och är väl kanske då lite mer manlig i mitt sätt att tänka när det gäller det. Men vad är då hemligheten med att inte vara rädd att misslyckas då? Jag har ända sedan jag var liten och jag stått inför en ny uppgift eller situation där jag varit tvungen att välja om jag vågar genomföra det eller inte ställt mig frågan: Vad är det värsta som kan hända?

Vad är det värsta som kan hända mig tänkte jag då? Jo det var väl att hela svenska folket skulle avsky mig och att man skulle få leva resten av livet med en papperspåse på huvudet när man skulle gå ner till affären och handla för att inte bli igenkänd. Men då tänkte jag på en sak som min kloka mamma brukade säga: Man kan inte vara älskad av alla. Och tänker man efter så är det så för alla i livet vare sig man är offentlig eller inte, på jobbet eller i skolan. Jag vet vilka som älskar mig, min familj, mina närmaste och det är jag trygg med. Med deras kärlek kände jag att jag skulle klara det. Jag kände att jag var trygg med mina närmaste och på grund av den tryggheten skulle det då heller inte spela någon roll om vad andra tycker eller tänker. Och då vågade jag, vilket jag idag är otroligt glad för idag.

När du väl tagit beslutet och tagit steget in i det okända och osäkra och vågat chansa, så tycker jag att du redan där är en vinnare oavsett om man når sina mål eller inte. För under resans gång kommer många olika nya dörrar öppnas med nya chanser till nya möjligheter i ditt liv som man inte får vara rädd att öppna för vem vet vad som finns därbakom. Se bara på mig. Jag hade aldrig trott att jag skulle jobba med annat än mode, men nu har jag två nya passioner jag också jobbar med, samhällsnytta och företagsamhet. Jag vill inte leva ett liv där jag som gammal sitter på hemmet och ångrar att jag inte vågade prova på olika saker. Att jag sitter där och ångrar att jag inte försökte och särskilt inte för att jag var rädd för vad andra skulle tycka och tänka om jag misslyckades. Det finns många olika sätt att vara framgångsrik på och vad som är framgång och att lyckas är ju upp till var och en att bedöma. Men något som alla har gemensamt som blivit framgångsrika, oavsett inom vilket område och oavsett på vilken nivå, är att de alla någon gång också har misslyckats.

Så vad har du att förlora egentligen? Våga göra det du drömmer om, våga att misslyckas för även ett misslyckande kan vara en framgång. Tro mig jag har vart där och jag reste mig upp och idag står jag stadigt och ser fram emot min resa mot en ny destination.

15320479_10154623592981142_73389314_n

Ett foto med starka kvinnliga entreprenörer som alla har sitt driv i olika projekt/bolag. Tillsammans är vi starkare!

Starta eget företag och stå på egna ben. Lycka eller olycka?

Hej mina fina läsare.

Tidigare inlägg var trist och nu lägger jag det bakom mig, mer uppmärksamhet skall dessa troll inte få i denna kanal. Tack till er alla som har peppat och stöttat mig igenom detta, ni är guld värda. Era ord och engagemang till en bättre värld värmer mitt lilla hjärta.

Idag vill jag ta stafettpinnen eget företagande. Jag får olika mail från unga som känner att de har idéer men som inte vågar starta eget. Jag förstår det är jätte läskigt men som tidigare egen företagare så var min styrka att jag trodde så starkt på mina drivkrafter. Jag var fast besluten om att hårt arbete alltid genererar. All utveckling är inte enbart materiell framgång utan personlig utveckling kan ibland värderas lågt eller glömmas bort. Jag hade turen att utveckla båda delarna. Men det kom absolut inte gratis. I en intervju med DI så förklarade jag som ung företagare hur entreprenörskapet, trots att man i många fall jobbar mer, stressar mer och tidvis har mindre betalt än andra yrkesgrupper, ändå är bland Sveriges lyckligare yrkesmänniskor. Vet ni varför? Vi drivs av våra engagemang, när man älskar sitt jobb och äger sin tid så utvecklas man på olika plan.

Jag personligen älskade känslan att slippa arbetshierarkier. Samtidigt som jag drevs av interaktionen i nätverkandet med andra entreprenörer. Det var i dialog med andra som jag förde min idé och bolaget framåt, vilket för min del var en stor bidragande faktor till lycka. Jag jobbade stenhårt med olika byggstenar för att bygga en stabil företagsgrund. Jag lärde mig vikten av att använda mina styrkor vid rätt tillfälle men samtidigt inte tappa bort mig själv i mitt arbete. En annan viktig del som jag beskrev i rapporten var friheten, att jag Zeina Finjan är mitt eget varumärke. Jag har all potential att ta tillvara chanser och göra ett konkret resultat istället för att låta möjligheter glida förbi. Min tid och mitt schema var fullt men varje process var alltid en stor glädje. Men det fans stunder som jag kände hopplöshet men jag såg det som lärdom, och jag växte i mitt ledarskap och företagsamhet.

En inställning som skiljde mig från många företagare jag nätverkade med var min inställning (som säkerligen förbryllade många utav er), Jag tror man måste ställa om till att tänka att man vill lära sig saker och inte så mycket fokus på att “lyckas”. Att lyckas är ju att växa och lära sig. Tro på dig själv, utmana dig själv och var öppen för förändring. Jag valde medvetet att lägga ner all min tid på bolaget men så behöver det inte vara för alla. Det gör dig inte mindre ambitiös- Så fundera du på att starta något företag idag. Så behöver du inte sluta ditt jobb och helt gå “all in” utan du kan börja med att lägga 10 timmar i veckan på din affärsidé. Du kan skippa att se på TV eller jobba på deltid så har du tiden.  Sen gör många felet att de inte vågar ta samtalet med en användare i samma bransch. Var inte rädd – bara maila, Tweeta, Facebooka, LinkedIna folk och fråga dem. Och sen lär dig därifrån. Bygg inte den perfekta lösningen utan bara kom igång! Jag var aldrig rädd att vända mig till andra företagare för dialog, båda parterna fick någon sorts utbyte av kunskap.

img_2311

Ni som känner mig vet att jag talar med händerna, det blev så att mitt kroppspråk blev en del av andras definition av min person och som företagare. Jag brinner och drivs än idag av lönsamhet i bolag och även den personliga utvecklingen i olika projekt. Hitta ditt sätt att lämna avtryck, lita på mig du kommer du imponera. Scenen är din, make the best show.

Så min vän våga lita på dina styrkor, och det är helt okej att inte vara bäst på allt. Det finns en anledning till varför man har olika yrkesgrupper i bolag idag. Men tills du har omsättning för att kunna anställa medarbetare på heltid finns det tjänster du kan ta del av där du faktureras timvis. Jag har aldrig skött bokföringen själv utan tog hjälp av en redovisningsbyrå varje månad. Där betalar jag ungefär 500 kr i timmen och det behövdes ca 5 timmar varje månad max för mitt företag. Det finns lösningar på allt men det gäller för dig att tro på dig själv för att andra ska tro på dig! Och en viktig ingrediens är du måste kunna sälja in dig själv om du ska starta företag. Lär dig att sälja helt enkelt! Jag tror på dig, börja gör det du också.

Idag stod jag upp för mig själv och anmälde dig för sexuella trakasserier och hot

Godmorgon mina vänner,

Idag vaknade jag upp till något som upprörde mig något enormt. Jag har i flera år känt både skam och skuld för dessa trakasserier. Men nu får det vara nog. Till alla er unga killar och äldre karlar, sluta skicka dick-pics. Det kommer aldrig uppskattas och jag känner mig förolämpad när jag får dessa motbjudande bilder på ert könsorgan. I takt med att jag är aktiv i sociala medier desto mer av dessa bilder skickas både på Facebook och Instagram. Framöver så kommer jag spara och anmäla personer som sänder denna typ av kränkning. Min fråga är om du skulle uppskatta att någon gjorde så mot din partner, moder, dotter eller syster, varför väljer du att utsätta mig för detta trakasseri?. Du skulle mot förmodan inte uppträda på detta sätt på arbetsplats, varför tror du att nätet är din fria oas att kränka och sexuellt trakassera andra människor?. Till alla kvinnor som utsätts för detta, känn ingen skam eller skuld såsom jag gjort flertals gånger då jag gått igenom mina bilder och ifrågasatt om jag på något märkligt sätt har lockat till dessa förövare. Svaret har alltid varit densamme NEJ! Jag har absolut inget ansvar för hur andra människor samspelar på nätet, hur en man tar sig rätten att förnedra mig genom ett foto eller faktiskt även en text.

Jag får dagligen puffar, meddelandeförfrågningar, kommentarer på bloggen och dolda mail via instagram där män tar sig rätten att kommentera mitt utseende eller vill inleda motbjudande dialoger. Ignorerar jag att besvara dessa dialoger blir meningarna alltmer hotfulla och alltmer aggressiva. Idag har jag för första gången i mitt liv anmält en man för sexuella trakasserier, det innebär absolut inte att det är första gången jag blivit utsatt men jag har tagit ett beslut att inte känns skuld eller skam för andras omoraliska beteende, gör så du också. Vi kvinnor ska inte behöva känna skuld då det inte är vi som ansvarar för andras handlingar, ju flerkvinnor som anmäler detta desto mer kommer polisen jobba med denna typ av ärende.

Detta är en fråga om kvinnors utsatthet, utsattheten som utspelas över nätet som många definierat som en fri plattform som inte regleras av regelverk eller riktlinjer. En oas där människor agerar utan reflektion på konsekvenser. Jag är så trött på detta och känner att samhället måste agera och prata om det. Något att tänka på är vikten av att säga till barn att ”han tycker om dig” eller ”kärlek börjar med bråk” till flickor som blir utsatta för våld av jämnåriga pojkar så har vi lagt grunden för subventionering av killars våld och normalisering för flickors utsatthet. Likaså gäller vuxna kvinnor han gillar inte dig för att han skickar en dick-pic utan han har normaliserat sitt beteende och ser inte konsekvenserna bakom skärmen, och vem vet vad detta leder till. Min spontana fundering är alltmer vi normaliserar dessa beteendemönster kan de börja utspela sig i ”det verkliga livet”. Så snälla alla berörda, anmäl och sätt ner foten.

zeinaa

image

15228081_10154606836921142_838768021_n

15218329_10154606828471142_2053722886_n

Du tog dig rätten att kränka mig öppet på diverse olika sociala medier, jag skulle ta all skit och fortsätta blicka framåt men någonstans i all denna hat så lät jag dig komma åt mig och få mig att må dåligt. Men numera kan jag lova dig att allt du skriver skall du få ta ställning till. Du/ ni var anonyma troll en gång i tiden vilket gjorde att det blev svårt att anmäla men idag är ni ”verkliga” personer med identiteter. Alla era uppgifter har jag lämnat till polisen, varsågod ta ert vuxna ansvar för era handlingar och kränkningar.

 

 

 

Du sa; intelligent men annorlunda, jag log och tänkte våga gå mot strömmen!

För några dagar sedan satt jag i panelgruppen för att diskutera sociala medier och dess påverkan på ungdomar. Jag har alltid haft ståndpunkten att, saker och ting blir vad du gör utav det. Som internet användare är jag väldigt noggrann med syftet av hur jag använder internet. Jag har en skyldighet som användare att säga ifrån när nätmobbing uppstår, civilkurage och respekt ska även få sin plattform på nätet. Att alltid använda nätet med förnuft och ifrågasättande. Många gånger får jag frågan om min framgång är sammankopplad till sociala medier, på sätt och vis. I vissa fall har det varit fördelaktigt i andra fall har det kunnat dra ner mig. Så du som läser det här tänk efter och kom ihåg att en nyckel till framgång är att känna till och använda sina styrkor. När jag pratar om styrkor så brukar många tänka på personliga egenskaper, kunskaper eller färdigheter. Men din största styrka handlar sällan om att du är kreativ, flexibel, analytisk eller nyfiken. Eller att du kan allt om servicesektorn, SAP eller maskinunderhåll. Din största styrka handlar om din passion. Det är dina drivkrafter i livet som får dig att prestera på topp, som skiljer ut dig från andra och som håller dig uppe även under tuffa perioder. Jag har alltid försökt känna efter och reflektera kring varför jag drivs av olika projekt. Redan 2008 så drevs jag utav att jobba med ung företagande, motivera och inspirera unga att våga ta plats, orättvisor och utanförskap osv. Jag skippade finliret och alla vackra formuleringar och försökte hitta mina hjärtefrågor som verkligen driver mig framåt, sånt som jag triggas av – på djupet. Sådant som jag år efter år alltid brinner för och som jag har som dröm att jobba med på heltid. Det är att ge dig som läser styrkan i att finna dina inre styrkor och våga drömma stort.

Mitt bakomliggande motiv till mina sidoprojekt är vackra, jag är stolt att jag avsätter stor del av min tid till att arbeta med frågor som finanskris, segregation, arbetslöshet, migration och utanförskap. Jag vill förändra människors fördomar, osunda värderingar och förutfattade meningar om det som är annorlunda. Som samhällsentreprenör så kommer sociala medier alltid vara en trygg plattform för mig där jag kan nå ut till mina följare. För att du skall hitta din ego-trigger eller hjärtefråga, tänk på att de ärligaste svaren inte brukar vara så välformulerade och att det inte är de saker man i första hand säger på en anställningsintervju eller på en fest. Nånstans bakom den fina fasaden finns något råare, mer genuint, mer DU. Att nå fram till ditt jag handlar i grund och botten bara om att fråga sig själv ”varför” och att tvinga sig att nå den där råare sidan. Här kan det vara klokt att ta hjälp av någon du litar på, jag hade en mentor och coach som utmanade mig och pressa mig med ytterligare ett ”varför” för att finna ett djup i mina projekt/bolag. Tack bästa Christina och Mats, ni kanske aldrig har förstått hur mycket ni två betytt för min inre utveckling. Hur ni ifrågasatt mina tankar för att komma åt ett djup. Tusen tack för att jag har fått äran och möjligheten att spegla mig i era ögon.

Du min vän som läser detta, vårt jag handlar om vår självbild och den roll vi spelar i vår miljö, gentemot vår omgivning. Att bara se sitt ego innebär att man förlorar sina värderingar och rättesnören i livet. Det blir tomt och känns meningslöst. Och det ger ingen utveckling på det djupare mänskliga planet. Så nu när du känner till ditt jag bättre, kom ihåg att det är i mötet med andra som du växer och får mest energi.

15123424_1330358256995095_394065798120762875_o

15068491_1330357880328466_399342651946815335_o

Det finns massor av rädslor för förändring, men det finns en bra legitim anledning till att våga. Jag tror att du vet vad den är; att förändra världen.

 

Ett öppet brev till dig som vill begränsa och kontrollera andras liv.

Intressanta samtal med intellektuella personer idag, om något som berör många kvinnor, kontroll och hot. Män som vill kontrollera och begränsa kvinnors livsval. Det kan vara en fader, en broder, kusin,släkting eller en partner. Jag är en stark motståndare av all typ av förtryck men en typ som inte är lika ”vanlig” att förstå är hedersförtrycket. Den utspelar sig till en början psykiskt men successivt blir den alltmer fysisk. Den skyddas av släkt och familj och ses som en familj angelägenhet där syftet är att tillrättavisa kvinnors avvikande beteende i relationen till heder och kultur. Enligt en studie visar statistiken att åtta av tio flickor kontrolleras hårt av sina föräldrar eller bröder och många får inte åka på klassresor, gå på bio eller välja partner själva. Undersökningen visar även att hedersförtrycket mot kvinnor är mer utbrett idag än tidigare. Dels för att kvinnor/flickor anmäler alltmer idag. Dessa siffror för mig ger en mörk bild av situationen för många unga kvinnor. Att en fri människa skall genomgående begränsas att delta i olika aktiviteter eller att förbjudas besöka fritidsgårdar, bio eller umgås med det motsatta könet är sjukt. Självklart skiljer sig bilden vad gäller pojkarna,något som är genomgående i hela studien. Man blir förbannad och sorgsen över att så många kvinnor, framförallt unga flickor, är så utsatta.  Man undrar även som åskådare var vi bor. Många har flytt från segregation i andra länder och istället får de leva med förtrycket här i Sverige.

Jag som själv har rötter i ett annat land än Sverige har med åren förstått att för många utlandsfödda kan traditioner vara viktigare än att anpassa sig efter rådande regelverk i Sverige. Man värderar familjemedlemmars rykte högt och det genom att kontrollera systrar och andra kvinnliga släktingar. Män och pojkar anser att de själva har ett tydligt ansvar; och därefter agerar de både aggressivt och hotfullt. Men en sak som många av dessa förövare glömmer bort; är att vi lever i ett land där dessa handlingar och begränsningar är olagliga och straffbara. Alla ska ha möjlighet att leva det liv de själva vill, så länge som svenska lagar följs. Förtryck i all form är ej godtagbart,  och du som motståndare är varken rasist eller antiteism. Hederskulturen finns och det är ett förtryck som måste synliggöras och bekämpas. Hotet kan inte ursäktas för att det utförs i en religions eller kulturs namn. Så till dig som är utsatt så vill jag berätta att det finns hjälp, polisen, socialtjänsten och olika jourer kan vara ett bra start. Jag känner även flertals advokater som jobbar enbart med dessa frågor som skulle kunna stötta dig i olika förfrågningar. Tveka inte, för hjälp finns men du måste ta steget och inte ursäkta andras felaktiga beteende. Till dig som väljer att utsätta din dotter,syster,moster,faster osv. för denna typ av våld, du behöver också hjälp men i psykisk form för förr eller senare kommer du åtalas. Att ständigt kontrollera andras liv måste vara förödande då man själv tillslut tappar sitt eget liv, så hjälp dig själv från den onda cirkel du blivit tvingad i eller självmant valt. Jag vill även poängtera till de lättkränkta som ser denna typ av kampanj som ”en hatkampanj” mot religion eller kultur. Nej så är inte fallet, utan denna kampanj är lika viktig som den som som stöttar att kvinnor som bär slöja att ha rätten att stå upp för sina val  skall inte kvinnor som valt att inte bära slöja trakasseras för att de avstår. Det är ganska enkelt, det är mänskliga rättigheter. Jag äger mitt liv, och du äger ditt låt ingen annan ta dina beslut eller kontrollera eller överföra radikala åsikter i dina handlingar.

img_9881

Femton år har gått sedan mordet på Fadime och debatten om rättigheter för flickor med invandrarbakgrund pågår fortfarande. Det är sorgligt att vi inte kunnat bekämpa den kulturella och religiösa förtyck i hederns namn ännu. Men vi är flera modiga kvinnor som har höjt rösten mot fundamentalisters förtryck, och jag hoppas vi blir fler i framtiden. Go Girls!
//Zeina Finjan

 

 

Höstens mode inspiration À la Zeina

Har stylat ihop olika plagg som jag tycker är väldigt höstiga och vackra förstås. Nedan kommer en liten del av mina godingar. 

dsc08781Skor;Bianco, Shorts;Hunkydory, Blus; second female, Halsband;ioako, Hatt;Fillipa K

dsc08784Skor;Nude, Kjol;Designers Remix, Charlotte Eskildsen, polotröja; Bruuns Bazaar, Halsband;ioako

dsc08789
Skor; Fillipa K, Byxa och kavaj; Mos Mosh, polotröja; Bruuns Bazaar, Halsband;ioako

dsc08797

dsc08798Skor;Marco polo, Byxor;Designers Remix, Charlotte Eskildsen, Blus; Ginatricot, Kavaj;MQ, Klocka: Guess, Örehänge:lily and rose

När kärleken tar slut och känslorna är som bortblåsta

Många gånger är jag mina väninnors stöd vid alla deras beslut, rätt som fel så står jag alltid bakom de. Jag kommer med mat, kramas och säger allt de behövde höra för att känna trygghet. Men inte trodde jag att jag skulle sitta där, maktlös och tom. Helt tom på känslor som en gång i tiden bubblade genom hela mig. Hur ska man säga till någon att man slutat älska, att man inte orkar mer eller att man inte ser sig själv i målbilden. Det är ett helvete att släppa någon som man tyckt om. Det tar emot, och det gör ont, för mig var gjorde det fruktansvärt ont. Mitt i sorgen vände jag mig om och frågade J efter timmars tystnad med gråten i halsen, vart tar känslorna vägen? kommer hjärtat slå igen, kommer jag ångra mig? och min finaste väninna sa det jag behövde få höra som jag sagt till henne några år tidigare; Zeina, oavsett varför förhållande har gått från att vara ditt allt, till ingenting, så kommer det göra ont. Det är okey att känna tomhet  och skuld, men du måste bearbeta ditt beslut. Du som läser detta inlägg kanske har lämnat, är på väg att lämna eller kan relatera till mina känslor efter en separation. Kanske var din partner otrogen, då kommer sorgen med ilska. Kanske tog känslorna helt enkelt slut, då kommer sorgen med tomhet. Kanske var det du som lämnade – det är okej att känna nedstämdhet då också. Då kommer sorgen med ett dåligt samvete, med en rädsla för att ångra sig, men även med en stor portion saknad. Det spelar ingen roll vem som tog beslutet, det gör ont att säga farväl till någon som betyder något. Acceptera saknaden, och ha människor omkring dig som tillåter dig att känna det du känner. Ibland är en separation inte ett val utan det blir livsnödvändigt lösning då man inte funkar trots alla starka känslor som finns så kommer verkligheten ikapp en. Att gå vidare är svårt, hemskt och ibland hopplöst. Det är en kamp mot känslorna. Men det är någonting som måste göras. Om man inte släpper taget om det som varit, fastnar man i det förflutna – och kan därmed aldrig ta steget och bli lycklig med någon ny. Det är först när man ger upp som det blir något nytt, och när man släpper taget tar man steget. Känslorna förvinner inte även om du möter någon ny, Han är inte som ditt x, han gör inte samma sak eller säger de saker du vant dig vid och som du älskar. Du börjar sakna det som varit men börjar kämpa mot känslan som uppstår. För innerst inne vet du att ni inte funkat, efter oändliga försök att bygga ett dött förhållande så är det acceptansen av saknaden som lägger sig. Våga känn dina sorger och saknad. I början gör det ont, och det onda går inte att undvika. Släpp ut dina känslor och gråt.. Det är okej, man får känna sorg efter att man lämnat eller blivit lämnad. Och tillslut kommer kroppen säga åt dig att sluta, men den måste få sörja relationen. Något som kan vara bra att göra är att radera. Det kanske låter hårt, men det är någonting som måste göras (vid rätt tillfälle). Du kan inte ta dig vidare om personen finns kvar i ditt liv. Historier om att vara vän med sitt ex är en skröna. Även om man är det, finns känslorna på något sätt kvar. Man måste agera för att kunna förändra sin situation. Om ditt förhållande avslutas på grund av att din partner varit till exempelvis otrogen, vilket till stor del leder till ilska – agera ut på den ilskan. Om man håller inne med all ilska kommer man till slut explodera, och då kan skadan bli större. Våga släpp ut det du känner och är det så pass illa prata ut med en psykolog/terapeut för att hitta balans och ett sunt förhållningssätt till framtida relationer.

En sak jag oftast lyfter fram till mina vänner men som jag själv inte är så bra på är; skuldsätt inte dig själv, det är lätt att man tar på sig ansvaret efter ett avslut. Men man måste lära sig att förlåta. Förlåt ditt ex, och dig själv, för att förhållandet har tagit slut. Det är vanligt att man beskyller sig själv för att ha gjort någonting fel, och kanske är det så att du har gjort det. Tänk över det beteendet och agera, lär dig och gör inte om det. Jag är en person som förlåter och som vill väl även efter ett avslut. Min lojalitet tar inte slut bara för att relationen avslutats, det kommer leva vidare inom mig, för jag slutar aldrig minnas det vi erfarit tillsammans. Så mina vänner genom att förlåta dig själv och din partner tillåter du både huvud och kropp att gå vidare. Släpp tanken av att ni ska återförenas om det inte funkar, men det behöver inte betyda att du måste släppa minnen av de känslor du tidigare upplevt med den du älskat. För säger jag; att jag älskar dig så kommer det alltid vara en stark känsla inom mig. Ta inte de känslorna förgivet, för även de kan ta slut när de inte omhändertas på rätt sätt!

 

En grå morgon, mycket jobb och prioriteringslista

Hej Babes,

Imorse tog jag mig ut i ett Malmö som inte sett solen på över en vecka nu. Varje dag exakt lika grått. Suck. Man blir inte lika motiverad till att hitta på mycket när det blåser och regnar samtidigt. Jag tror även att jag håller på att lägga på mig en förkylning för jag är helt svullen på mornarna, vilket jag lätt blir i samband med sjukdom. Men våga vägra bli sjuk för min del, mycket ingefära och grönt te så kanske jag slipper förkylningen. Jag har inte känt mig på topp och det speglar min blogg, har mycket i huvet och många bollar i luften. Hoppas allt landar och blir nästintill hur jag tänkt mig. Igår när jag kom hem så stängdes allt av. Jag var helt slut och kände en rädsla och oro i kroppen, jag vet inte hur jag ska förklara det eller hur man kan sätta finger på känslan. Det jag känner idag är något som jag känt för ca två år sedan, och det finns fortfarande kvar. Och oftast väljer jag att ta alldeles för mycket uppdrag. Nu till årsskiftet har jag tackat ja till medverkan i ett nytt media-projekt. Det kommer bli superkul, men oron om att jobba 24/7 visar sig påmind. Men med erfarenheten av att ”alltid vilja vara tillhands” har lärt mig att våga se vissa signaler som tydliga- genom att tacka nej och komma ihåg att vara rädd om mig själv och andas.

 

Förälskelsen som lägger sig och välkomnar den större rädslan

Idag är en vanlig dag och jag möts av rubriken ”Jag tror inte att man kan älska mer än tre gånger i livet”. Innan jag klickar mig in och läser inlägget ryser jag längst hela min ryggrad. Kan man inte? jo det kan man! Jag visste inte att det fanns en gräns. Men kanske är det så, att det finns en gräns och den gränsen är individuell. Någon orkar älska tre gånger, en annan orkar tjugo gånger och en tredje persons hjärta kanske är så svagt att det aldrig riktigt återhämtar sig från en. Hur många gånger orkar du älska?!?

Jag minns hur min första kärlek sa till mig en gång,  ”Jag vill hellre dö än att vi ska sluta älska varandra”. Tyvärr kan man inte bestämma hur länge eller mycket man ska älska en annan människa. Jag ville också hellre dö än att sluta älska honom då. Sen tittade vi på varandra några år senare och den där kärleken, förmågan att älska varandra så högt, den starka lågan av obeskrivliga känslor – den hade slocknat. Kvar fanns förståelse, tomhet, sorg och rädsla. När allt tog slut var kärleken mycket, mycket större än smärtan som kom efteråt. Det var ett så litet efterskalv i jämförelse till den exploderande kärleken vi hade under våra år som kära.

Jag var så sugen på att få älska igen efter det. Så fick jag chansen att göra det igen. Och när jag tog mig ur den relationen, så var efterskalvet större än allt jag tidigare upplevt. Det förstörde varenda ven, blodet kändes svart och hjärnan ruttnade sakta. Saker välte inom mig. Jag ville aldrig mer älska efter det. jag stängde varenda dörr och ville inte känna längre, men när jag trodde jag låst dörren till mitt brustna hjärta kom den jag minst anade och knackade på, gång på gång och tillslut bankade hjärtat igen. Men inte lika intensivt och spontant som tidigare utan mer eftertänksam och lugn. Idag är känslan jag har en bekräftelse på att det går att älska, men det krävs mer för att vilja inleda något seriöst efter flera hjärtesorg.  Så mina vänner jag tror inte att det finns en maxgräns på hur många gånger man kan älska, alltså innerligt älska en person. Men jag tror att kanske, i alla fall för mig, så finns det en gräns för hur många gånger jag kan laga mitt krossade hjärta. Jag tror inte att jag klarar av att laga det obegränsat med gånger och jag hoppas att jag slipper göra det. Men älska, det gör jag gärna med hela mitt hjärta gång på gång på gång.

dsc04318