Ska hjärtat slå för karriär eller kärlek?

Inspirationen är på topp, ovissheten är dock större och rädslan infinner sig inom mig. När man drömmer stort som jag gör så kan man landa hårt, men den risken är värd att ta för min del. Jag har länge jobbat med två projekt, äntligen skall en utav bolagen startas upp igen, denna gång i Malmö. Med god erfarenhet och smarta lösningar väljer jag en jurist som kompanjon i denna process. Att vara två starka entreprenörer med en viljestyrka som flyttar berg kommer vara nyckeln till vår framgång. Vi är olika men på något sätt ser vi business från olika synvinklar som leder till strategisk framgång. Men mitt i alla dessa projekt jag jobbar med och mitt heltidsarbete, så blir frågan som ekar; Är karriären viktigare än kärlekslivet?
Jag svarar nog både ja och nej på denna fråga. Jag träffar många kvinnor och män som har uppfattningen om att lyckan är komplett med partner och familj, och andra som ser lyckan i prestationer och karriären. Jag personligen rekommenderar en balans mellan de två elementen. Sätt aldrig dina personliga drömmar och mål åt sidan för kärleken, detta på grund av att du inte kommer känna en tillfredställelse med dig själv då du uppoffrat dina drömmar för en annan individ. Mina tankar och reflektioner kring äktenskap och karriär bottnar i att jag lärt mig att prioriterat mig själv. Att växa upp i en familj som alltid stöttar mina framgångar och som pushar mig till nästa steg har gjort att jag vågat flyga och testa mina vingar, och varje dag lär jag känna mig själv på ett annat sätt. Den känslan har jag inte kunnat få i en relation, därefter väljer jag karriären alla dagar i veckan.
Av den enkla anledning att ha fullständig kontroll över mitt eget liv. Vad menar hon nu kanske ni undrar? Jag tycker att det här med kärlek och karriär är något som ständigt sägs att det inte går att få ihop. Jag har själv gjort ett beslut i mitt liv där jag och mannen jag var i förhållande med beslöt oss för att bryta upp pågrund av att vi ville satsa på olika saker jag valde karriären. Som jag nämnde ovan är jag en person som vill ha kontroll över mitt liv för och därför stör kärleken mig. Jag kan inte njuta av allt det där underbara sakerna som har med kärlek att göra utan jag ser allt som ett hinder. Som att sitta på jobbet och bara längta att åka hem för att få vara med honom, eller strunta i att gå på jobb-festen för att man bara vill vara tillsammans, eller att ligga sömnlös på grund av ett gräl eller alla rädslor för att kärleken inte är tillräcklig. Ur min synvinkel blir resultatet detta. Du mår inte alltid fullständigt bra så du presterar inte lika bra på de områden du tagit dig åt eftersom du inte är fullt fokuserad och engagerad. Du missar fester som är goda chanser att nätverka på för du vet aldrig vem du kan springa på. Du får inte sömn på din affärsresa och är därför trött, dessutom kanske du tackar nej någon gång för du vet hur jobbigt det är att vara ifrån varandra. Så min vän är du fast i ett förhållande du känner dig begränsad i, eller har du kanske satt dina drömmar i hyllan för någon annan, Då kanske det är dags att tänka om, du behöver kanske inte lämna men du bör våga vara ärlig mot dig själv.
Just nu får jag panik av den känslan. Att tycka om nån så mycket att den har kontrollen bara genom att vara sig själv och att du tycker om den andra människan så mycket. Jag har vänner som tycker jag tänker helt galet men jag ser det som att det kommer när jag är äldre. Jag är bara 27år och jag ser ingen brådska. Det farliga är väll att man aldrig blir ”redo”. Vad tycker ni? Borde man strunta i kärleken och satsa på karriären? Eller är det kärleken som är det största här på jorden och den bör tas vara på?
 

Dina ord om framtiden skrämmer mig, men din kärlek den är min trygga punkt. Att leva utan dig är aldrig ett val. Men att leva med dig är en utmaning. Kärleken tar aldrig slut men begränsningarna i den livsstil du har är en skrämmande faktor. Att våga utvecklas och att utmanas tillsammans är inte lätt. Två viljestarka personer som vägrar kompromissa, med åren så bygger vi båda våra vägar och jag vet djupt inom mig har vi byggt ihop mycket som vi inte insett ännu. Kanske vaknar vi snart, eller så föreblir vi sovande i vår ohjälpliga kärlek.  Jag älskar dig stjärnstop!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *