När sanningen sårar mer än en lögn

Jag har tappat tron på att jag nånsin skulle kunna få vara den jag en gång i tiden var. Den som alltid var öppen och förlåtande, som alltid gav flera chanser och som alltid såg det goda även i det onda. Idag är mina tidigare minnen påminnelse av att sluta vara naiv och vara realistisk. För  mig har det mestadels varit känslan som gör mest ont,  det är inte själva handlingen som jag stör mig, utan att jag känner mig dum och lurad. Jag är en tjej som känner mig besvärad av att folk skulle se mitt acceptans av ett felaktigt beteende och framställas som den där tjejen som tar tillbaka idioti. Så det handlar nog mer om hur andra ser mig, och även hur jag ser mig själv genom deras ögon. För jag ser mig själv som en stark kvinna som aldrig behöver ta sån skit. Jag är värd mer än så.

Jag vet inte vart jag lärde mig att tänka så,  men sen tidig ålder har jag haft uppfattningen om att män är primitiva. Ganska hemskt va? Jag har funderat om det har varit mitt sätt att skydda mig själv från att bli sårad. Men jag minns att jag hade starka åsikter när jag var runt 16-18 år gammal. Dock har det lett till att jag kan vara ganska känslokall och vara den som oftast bestämmer, för jag tänker inte vara i underläge. Tyvärr så ligger detta så pass djupt inom mig, och av den anledningen har jag valt att inte öppet skriva om mitt förhållande. Jag är väldigt medveten om hur jag är i relationer, jag är inte alltid rättvist kanske. Exempelvis skulle min kärlek införskaffa sig instagram/snapchat och vara aktiv skulle jag nog inte riktigt tillåta det.. Hur stört är inte det? Snacka om dubbelmoral! Det handlar inte om att förtroende inte finns, utan det ligger mycket i att jag inte vill ha en partner som är aktiv på sociala medier. Har man haft en öppen blogg som jag tidigare haft så har det inneburit att läsare har sökt sig till ens respektive. Är då min partner överallt på nätet så kan det kännas jobbigt då det även framkommer olika ”ryktespridningar” och ”lögner” som ställt vårt förhållande i ovisshet ibland. Väljer han då att utsätta mig för det då han vet att jag är en offentlig person, så väljer jag att lämna personen. Vissa saker i förhållanden kan man förlåta men även där finns gränser. Det handlar om hur seriöst det är och vilken framtid man ser att man har.

Summan av detta inlägg är att ibland måste man våga känna rädslan och förändra sin situation för sin egen skull.  Jag får alltid höra Zeina, du är stark. Yes iam Punkt!. Och kan han inte hantera det så är det han som är för svag .12959580_10154741451847785_1534423014_o

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *