Kärlek över Atlanten…

Hej mina vänner,

Vet inte om det är julmusiken, arabiska kärlekslåtar eller den dagliga dieten av pepparkakor, för att jag har installerat mig i mitt hem/jobb eller för att den förskräckliga känslan inom mig som gjort mig till en geggamojja har börjat släppa, men jag känner en sådan enorm glädje och tacksamhet. En höst, jag kanske till och med ett år, fullt av prövningar. En höst med prövning efter prövning, den ena händelsen byts ut av den andra och det känns ibland som att det sitter någon lite djävul däruppe som känner av att jag är glad och hoppfull och därför skickar ner blixtar och dunder för att krossa det. Men jag bestämde mig fort att jag minsann ska fortsätta vara glad och visa djävulen däruppe att jag skiter i hur många blixtar som slås ner, jag ska minsann fortsätta kämpa, hoppas och vara glad. Och nu, nu känns det som att det vänder (håller tummarna).

Julen närmar sig fort, den är här om några veckor. Och jag har aldrig sett framemot det så mycket. Jag kommer snart sätta punkt på år 2016 och alla dennes sorger och prövningar jag genomgått. Vilket gör att 2017 ska bli resan mot ett lyckligare liv, en resa där jag bestämt valt att sätta mig längst fram. Jag hoppas av hela mitt hjärta att 2017 kommer kunna börja på ett betydligt bättre sätt än 2016. Man lär sig att vissa händelser är delar av ett pussel, det är inte helheten. Det du aldrig trodde på kan bli din sanning, det du trodde helhjärtat på kan visa sig vara helt fel för dig. Summan är att vi lever och lär.

Många lever med en känsla av att de måste förklara eller övertyga andra om sina val, ett tydligt exempel är nämligen kärlek över gränserna. Kan man älska någon som kommer från en annan kultur eller någon som inte är född samma år som man själv är född? Många i Sverige har uppfattningen att kärlek bara kan uppstå mellan ekonomiska jämlikar födda samma år. Allt annat tycks enligt dem vara någon form av förtryck och utnyttjande. Man tycks inte vilja tro att kärleken kan vara gränslös eller att den kan uppstå mellan människor med olika bakgrund eller åldrar. Ett sådant synsätt är förstås både inskränkt, okunnigt och djupt elitistiskt på ett sällsynt obehagligt vis. Vad ger dessa individer rätten att definiera vad som är äkta kärlek och vad som inte är det?

Jag trodde i flera år att jag hade en tydlig bild av vad kärlek är/var. Men med åldern blev bilden tydligare. Beteende och handlingar som tidigare inte var betydelsefulla är idag nödvändiga och något jag inte tummar med. Så varje möte med en ny person kan innebära att vår bild av kärlek förstärks eller försvagas. Våga öppna upp ditt hjärta, möt kärleken och ifrågasätt dina tankar och känslor. Gud vad jag hade velat säga till mig själv, när jag var 20 år och befann mig på samma miljö, att ”Zeina, den här personen kommer ändra ditt liv framöver. Inte idag men längre fram när du sätter värde på all respekt du får i form av omtanke och värdighet”. Jag hade svävat på moln då. Men istället har jag hunnit bli någon relationserfarenhet rikare på vägen och blivit hel i mig själv innan jag får sväva på moln nu – sex år senare. Och lyckligare än någonsin.  Kärleken har inga gränser, den är tydlig och härlig. Störst av allt är kärleken. Håll hårt i känslan, och njut.

15502732_10154678492696142_769325002_o 15515576_10154678492731142_1575775647_o

Dagens lärdom för min del är att kärlek har ingen distans, det finns ingen distans stor nog att vår kärlek inte kan resa. Det är bara en fråga om förtroende, engagemang och tålamod.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *