Jag tänder ett ljus, och hoppas att cancern brinner bort

Idag vill jag skriva om något som berör mig och många andra nämligen cancer. Den sjukdom som kommer in i förhållanden och väcker skräck och oro man aldrig känt tidigare. Den skrämmer och den relateras oftast till ett slut, ett successivt slut som man lär sig att leva med. Jag som många andra lever med denna oro och skräck, varje dag är en kamp. Kampen om att min älskade ska bli frisk och återhämta sig från det som skakade vår värld. Han har förändrats i både ork och utseende. Medicinerna han får gör honom trött och svullen. Och jag mina vänner blöder och lider inuti varje gång jag tittar in i de klarblåa kristall ögonen som signalerar trötthet och orkeslöshet. Jag känner en djup maktlöshet, jag som är fixaren står idag som stöd. Men jag nöjer mig inte med att bara vara stöd utan jag vill göra allt i min makt så att ingen känner eller genomgå vår kamp mot cancern, där varje dag är tyngre än dagen innan. Det gör jag genom att stötta cancerforskningen, jag träffade en eldsjäl i namn Stefan han äger och bedriver butiken Living furniture. Den mannen är nog en av få som man känner enkelhet i dialogen med och mycket ödmjukhet. Tack för att du valde att ringa tillbaka och att jag och du numera är vänner. Stefan är en person som kämpar med att förbättra sin verksamhet men han har fortfarande fokus på att visa omtanke och stöd för cancerfonder. Han valde att ta in Burn-cancer ljus där en del av pengarna går till cancerforskning. Det som fångade mig med hans val var; för mig har alltid ljus inneburit hopp. I min värd så står ljus för att tända ett mörker av rädsla och ovisshet. Tänd ditt ljus och tänk på mig, tänk på alla som lider av cancer och deras anhöriga som lider i tystnad. Jag kan inte göra mycket för att trolla bort min älskades diagnos utan det lilla jag gör är att ekonomiskt bidra med att stötta cancerforskningen för att ingen annan ska få det samtalet jag fick. När hela min värd rasade, jag darrade av rädsla och har fortfarande långa sömnlösa nätter där tårarna rinner och hoppet inombords känns försvunnet. Rädslan jag och min familj bär på är svår att beskriva, vi tackar Gud för varje dag vi får! Jag vill ha fler Stefan i alla former av verksamheter, för när vi alla skänker det lilla vi har att ge då kan vi rädda en familjs tragedi.

dsc08647

dsc08648

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *