Jäkla hederförtrycket som aldrig tar slut!

Igår träffade jag fina Frida, en kvinna med skinn på näsan. När vi är tillsammans känner jag en stark pow-wow women känsla. Något jag och Frida har gemensamt är vårt engagemang i kvinnofrågan. Så igår tillbringade jag min eftermiddag på Rosen, After Work på temat Hedersrelaterat våld som Skåneförbundet och Liberala Kvinnor planerat.  Älskade Gulan Avci var språkrör för frågan. Jag har i några år föreläst om våld i nära relationer och hedersrelaterad våld, samtidigt skrev jag min anhandling i denna sakfråga.  Jag tror starkt på att; ska Sverige komma tillrätta med hedersförtryck och våld måste fler kasta sina skygglappar och våga se, våga se vilka värderingar/kvinno syn invandringen infört och ha integrationsstrategier för att motverka all hedersrelaterad våld. Hur många Fadimeh behövs för att man ska se allvaret i denna hemska handling?. Jag är trött på att denna kamp/debatt har blivit i stort sett den utländska kvinnans kamp mot jämställdhet. Det behövs en seriös debatt om vilka grundläggande värderingar som ska gälla i Sverige och det utbredda hedersrelaterade våld och förtryck som förekommer i detta land. Landet där mänskliga rättigheter skall gynna alla medborgare, här ska inte kvinnor/unga tjejer vara rädda för att ta sina egna beslut över sina liv. Våld och förtryck måste förebyggas och bekämpas kraftfullt på alla fronter i samhället, för att motarbeta hederkulturen måste vi ha insatser som är sammankopplade till integrationsplanen.

När jag skrev min avhandling så blev jag nästintill mörkrädd för hur hederskulturen tagit plats i kvinnors liv. Det var svårt för mig att referera då jag inte var utsatt men jag har tagit del av hedersförtrycket av omgivningen, det kan vara någon moraltant/gubbe som påpekar att min klädsel är felaktig enligt dennes kultur eller tro.  Det som är mest sorgligt är att förtrycket utspelar sig mest på barn och ungdomar. En stor del av unga tjejer och killar i Sverige lever under förtryckande hederskulturella normer, som påverkar vilka de får umgås med, hur de får klä sig och röra sig utanför hemmet, vilka lektioner de får vara med på, vem de får gifta sig med (tvångsgifte) och hur de ska utforma sina liv. Att driva denna fråga innebär också ett hat som jag får ta, man kämpar med livet som insats och blir ständigt anklagad för att vara både rasist och islamofob.  Kampen mot det dagliga förtrycket och hoten från de starka krafter som vill stoppa ens arbete och kunskap är starkare än vad många tror. När jag skulle hålla ett föredrag i en kulturell församling blev jag attackerad av en Afrikansk-man som sa det ena och det andra om hur jag ska brinna i helvetet osv.  Han skrämde upp mig för stunden, men min starka glöd och engagemang gav mig styrkan att fortsätta denna kamp. Ju mer hat och attack jag möts av, desto mer vet jag att denna fråga måste diskuteras, ni skrämmer inte mig längre. Sorgligt men sant!. Att vara muslimsk feminist är inte lätt de senaste åren då spänningarna som finns i det svenska samhället ökat markant.

Att prata om detta innebär alltid en risk, jag är medveten om jag utmanar starka krafter. Men jag tänker inte leva med att inte säga något när jag ser hur intolerans och förtryck breda ut sig och jag är beredd att ta riskerna oavsett vad det innebär för mig. Så alla mina systrar där ute, behöver du hjälp så finns jag här för att stötta dig och hjälpa dig ut. Jag har goda relationer till både advokater och jurister som är specialiserade i dessa frågor. Det finns så mycket hjälp här ute.

I många storstadsförorter styr kriminella gäng och där råder utanförskap och fattigdom. Bilbränder är inte något sällsynt och blåljuspersonal utsätts för stenkastning vid utryckningar. Moralpoliser ger sig på kvinnor som inte har ”rätt” klädsel eller som är på ”fel” ställe vid ”fel” tid. Vad händer med Sverige som en gång i tiden var ett land där demokrati, mänskliga fri- och rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män respekterades. Idag är det inte så. Men det innebär inte att vi ska acceptera det faktum att det ska förebli så, vi är här för att jobba emot denna okunskap/förtryck som präglar många människors liv. Jag tar mig in i denna kamp igen men denna gång i södra Sverige, och jag hoppas att du som läser detta väljer att inte dra alla över en kam. Genom att hävda ”det stigmatiserar muslimer” har man slagit lås om debatten – om och om igen. Kom ihåg att muslimer är inte ett kollektiv utan en mosaik av olika trosinriktningar, religiositet och bakgrunder. För att nå en saklig debatt framöver måste vi släppa  kollektivisering, beröringsångest och skygglapparna.  För att  vi skall undvika polarisering så måste vi inte falla i fällan att tala om ”stigmatisering av muslimer” vid varje tillfälle – denna felaktiga kollektivisering göder bara polarisering. Det är hög tid för media och resten av majoritetssamhället att göra det för en saklig debatt där förändringsarbetet är i syfte och inte stigmatisera en målgrupp som problemet.

14483685_10154430514276142_337442119_n 14502083_10154430514281142_1711698891_n 14518244_10154430514271142_625060890_n

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *