En sann bekännelse om min styrka!

Efter många om och men så väljer jag att publicera detta inlägg, där jag för första gången erkänner min diagnos som jag en gång i tiden skämdes för men som jag för några år sedan har börjat se annorlunda på! Alltså min älskade ADHD- min styrka. Det har varit en omtumlande resa tills man började förstå sig själv någorlunda. Att få veta varför jag är den jag är och varför jag inte vill vara som alla andra har gett mig förståelsen för mina val i livet. Jag lät inte diagnosen definiera mig eller begränsa  mig. Många väljer att se sina diagnoser som en undanflykt (där man väljer att bagatellisera själva diagnosen ), men enligt mig är det ren oföretagsamhet/lathet! Jag fick tydliga direktiv om att jag ”ska” ha koncentrations svårigheter och svårt att uppmärksamma omgivning då jag agerar först och tänker därefter. Japp, detta inträffar men jag har lärt mig att jobba med mina begränsningar. Jag var så besviken på att vissa i  min omgivning såg diagnosen ADHD som en sjukdom som man bör medicinera, nej tvärtom man måste lära sig att vi är annorlunda. Men vi är inte mindre funktionella för det, så istället för att fokusera på alla hinder vi har och hur vi ska ”line up”så kan jag lova er att ADHD kan vara det mest positiva i ens liv, nästan så att många önskar att de haft de.

Jag ser mig själv som ett levande exempel på att inte låta en diagnos definiera dig helt ut, enligt mina läkare så skulle min skolgång vara tuff! Yeah right, kandidatexamen och magister examen inom beteendevetenskap och arbetsrätt. Hade jag gett upp och förlitat mig på vad som förväntas så hade jag aldrig åstadkommit det jag gjort idag. Jag valde att tro på min egen förmåga bortsett ifrån diagnos. Med motivation och driv går allt bara man vill, detta betyder inte att det var lätt för mig. Jag fick kämpa mer än andra i vissa uppgifter, medan jag utmärkte mig med mina förläsningar, affärsider och mitt mod att ifrågasätta samhällsorättvisor mer än andra. Detta har gett mig ett enormt försprång i jämförelse mot kollegor i branschen. Tack vare min ADHD så är jag mer aktiv än ”normala” människor, vilket innebär att jag kan jobba med det jag älskar hur länge som helst. Självklart kommer det stunder då jag blir förvirrad, tappar tålamodet, glömmer saker, har svårt att sitta still eller att jag tappar all fokus om ett samtal inte intresserar mig. Men detta har gjort att jag funnit verktyg och fått rätt stöd för att kunna finna balans.  Jag ser idag mestadels bara fördelar med min diagnos, att jag har ett stark band till mina egna emotioner, jag kan både gråta lätt men skratta lika snabbt, jag säger vad jag tycker och tänker (man vet alltid var man har mig, inga spel för gallerian), jag drivs av att besegra mina begränsningar, jag är spontan/orädd och älskar utmaningar. Jag ägnar inte lika mycket tid åt att dagdrömma utan jag litar på min egen förmåga, startar mina affärsidéer sen jobbar jag hårt till att fastställa det jag vill ha i livet.

Att ha en familj med mycket tålamod likaså partner har varit viktiga ståndpunkter i mitt välbefinnande, annars hade det inte funkat. Självklart har mina föräldrar ibland tappat tålamodet med alla mina sprutande idéer och samtal som är långt ifrån sammanhängande men de såg alltid till att berätta för mig; Zeina med ditt mod/driv så kommer du alltid utmana dina begräsningar, vilket var exakt det jag gjorde. Tack min fina familj för att ni planterade så mycket driv/självständighet inom mig.

Summan av mitt inlägg är, låt inte dina personliga egenskaper grunda sig på vad en diagnos ger sig i uttryck. Utan gör som jag, lär dig att leva med dina egenskaper. Acceptera och respektera dina styrkor och svagheter och gör det bästa utav dina förutsättningar. Snälla du, gör inte som jag en gång i tiden! Känn aldrig skam för att du har ADHD, låt inte den definiera dig eller beklaga inte dig själv för att just du fått det. Var glad och se fördelarna den berikar dig med.

 

14371858_10154400272351142_1251114545_n

4 reaktioner till “En sann bekännelse om min styrka!

  1. Va roligt att du skriver igen! Sköt om dig och många kramar!!/ Christina

  2. Med glädje läser jag ditt inlägg. Har inte själv någon diagnos men tänker som dig om det. Ser så många barn som blir stämplade pga sin adhd och som använder det som en ursäkt istället för att ta vara på sin unikhet.

    1. Intressant att du uppskattar det jag skriver. oftast är det svårt att se det unika i att vara ”annorlunda” när många insatser försöker medicinera bort en del av ens identitet. Men förstår din och min poäng, man ska inte ge sig för gamla givna normer. Kul med nya läsare 🙂

      //Zeina

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *