Att sätta värde på sig själv, att vända svaghet till styrka och att aldrig avunda andra deras framgång tar dig långt!

Det här med att vara stark. Och kvinna i detta samhälle är inte enkelt. Att välja rättvisan även om det betyder att jag förlorar så är det min vinst i alla mina beslut. Att alltid ha målet att göra rätt för mig och för min omgivning är aldrig ett alternativ. Att försöka leva ett gott liv där jag skapar goda relationer som både berikar mig och motparten är något jag har som grund. Men dessvärre är det inte alltid positivt att vara en stark kvinna i många människors ögon. Jag sticker ut, jag säger ifrån och framförallt har jag en åsikt. Många män och kvinnor för den delen klarar inte av starka kvinnor. Jag vet av egen erfarenhet att många relationer kraschar på grund av att kvinnan är för stark. Att ha ett chefs-ansvar redan som 23 år innebar för mig att rusta upp mig för att vara stark inför mina anställda, vara den som tar jobbiga beslut och även den som utvecklar och berömmer enskilda individer. Att jobba med enskilda individer med diverse olika behov lärde mig att möta människor i olika stadiet. Mitt första jobb efter min högskole-utbildning var som arbetsförmedlare, att coacha och hjälpa människor att bygga en handlingsplan för att få vara egen försörjande var en tuff utmaning. Snabbt kände jag att jag vill vara på andra sidan som arbetsgivare. Efter år som egenföretagare var jobbet som personalchef både en utmaning och en erfarenhet i mitt ledarskap. Jag har alltid haft gasen nära till hands och kört på i full fart hela livet. Ständigt haft en inre slavdrivare som piskat på, som sällan är helt nöjd och alltid vill mer – bättre, större och snabbare. Tidigare hade jag svårt att känna mig tillräcklig bara som jag är. Ofta måste jag prestera hela tiden. Den hungern och det drivet har tagit mig väldigt långt, men det har också gjort att jag gått miste om känslor och reflektioner. Det är svårt att stanna upp när ens huvud ständigt kör på i 180 och ligger steget före. Ibland upplever jag att det är svårt att vara i nuet och njuta av det. Jag har alltid varit min egen PT som pushat mig till det yttersta genom hela livet oavsett sammanhang. Men det beteendet förändrades när jag kände att jag behöver gå på terapi gällande min högprestation, och vet ni vad helt plötsligt blev jag medveten om mina strategier och handlingar. Dessutom kom jag till botten med varför jag agerat som jag gjort och vad som orsakar det. För mig har den här resan framför allt lärt mig att våga använda bromsen – att det är okej att sakta ner ibland, att jag är tillräcklig ändå. Det känns som att jag lär känna en helt ny sida av mig själv, egenskaper jag inte ens trodde att jag hade. Jag har haft väldigt svårt för att visa mig svag och blotta mina svagheter. Men jag kan vara lika svag som jag är stark. Och det vet folk som verkligen känner mig. Bara för att jag inte berättar om dåliga saker, så innebär det inte att jag är förskonad från det. Det är jag inte, tyvärr. Jag har råkat ut för att man dragit undan mattan under mina fötter, och då var jag verkligen inte särskilt stark när det hände. Tvärtom. Allt var nattsvart och jag föll ihop som ett korthus. Det var en fruktansvärd känsla. Sorgen var förlamande och jag tappade bort mig själv. Jag var konstant ledsen. Jag kände överhuvudtaget inte igenom mig själv längre. Och det var nog det som gjorde att jag mer eller mindre tvingade mig tillbaka till verkligheten. Och inte att förglömma, några fantastiska vänner som inte vek från min sida, bidrog också till det. Allt handlar om hur man förhåller sig. Det är okej att gråta. Det är okej att vara ledsen. Att sörja. Att älta. Allt det är okej. Men. Det är inte okej att göra dom sakerna för länge. Det är så lätt att man hamnar i en nedåtgående spiral och ju längre ner man kommer, desto svårare är det att ta sig upp. Det passade inte mig att vara svag för länge och att mitt mående ska vara beroende av andra. Då är det bara jag som kan sätta stopp. Och det gjorde jag. Det var svårt, men det gick.

Så min vän försök ta dig upp och utrusta dig själv. Det största misstaget många gör idag är att de placerar sina liv/lycka i andras händer. Det brukar oftast inte bli som man önskat sig, så vänd om ta ansvar över ditt liv. Ta ansvar över din existens som medborgare och medmänniska, gör nytta och gör det som skapar glädje inom dig. Jag tror på dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *