Provvalskandidat, varför ska du rösta på mig?

Hej mina vänner.
Med stor glädje vill jag dela med mig något jag drömt länge om och som jag hoppas är min väg in till att vara en del av att skapa ett tryggare Sverige för mina kommande barn och dagens medborgare. Det är nämligen så att jag kandiderat till Riksdagen 2018. Ett tidigt engagemang som väcktes för människor och omvärlden. Att ständigt komma på lösningar istället för att borra ner mig i själva problemet blev min väg in i politiken. När jag ser ett problem ser jag även vilka möjligheter som finns för att komma på nya sätt att lära och förändra.
Som barn drömde jag alldeles för mycket och stort för min lilla ålder. Jag mötte motstånd hela vägen och än idag finns de t individer som tycker att jag är en drömmare med stora mål att förändra världen. Men jag tror på mig själv något enormt, jag har stått helt ensam i olika stadier i livet där jag inte fått den stöd jag bör haft men jag gnällde inte över det. Utan jag tog ansvaret över mitt liv och lyckades större än vad jag drömde om. Jag startade ett bolag redan som 19 årig utan stöd eller tro på min kapacitet utifrån. Minns starkt hur vissa individer skrattade åt mina drömmar och visioner. Men jag tog aldrig åt mig utan körde med min Zeina inställning; the sky is the limit!
Delmålen tog mig sakta men säkert mot det stora målet, att ständigt skapa möjligheter och sälja in behov i olika bolag. Att se människor och dess kapaciteter för att sedan erbjuda en plats i samhället genom arbete. Jag växte snabbt i rollen som chef och blev därefter regionschef. Större ansvar och större påverkan på att förändra arbetsgivares fördomar genom att utmana arbetsmarknaden. Idag jobbar jag internationellt, jag jobbar inte mot tydliga gränser utan jag har byggt min plattform för att kunna förändra på distans. Jag jobbar dagligen med att förändra den traditionella synen på olikheter som något negativt. Jag utmanar chefer i deras ledarskap och arbetssätt. Nu vill jag utmana och uppmuntra medborgare att ta ansvar över sina egna liv. Men ansvaret är delat i diverse olika sektioner, både högt och lågt! Men för att nå fram måste arbetslinjen ligga högt prioriterat.
Som Malmöbor gör det ont i hjärtat att se att det är lika många som går till jobb som de som är arbetslösa. Jag vill jobba emot dessa normer som många unga växer upp med och som normaliserar till en begränsad vardag . Jag vill ge dig verktygen för att inte stå utanför arbetsmarknadens förfogande. Jag tror starkt på att ALLA behövs, vi alla sitter på kunskaper som skapar och främjar ett bättre Sverige. Det gäller att finna dessa talanger och mata de med motivation vid tidigt skede för att skapa harmoni och delaktighet i samhället. En lyckad integration i enlighet med mina kunskaper och erfarenheter uppstår när öppenhet ligger i grund från båda sidorna och när skyldigheter inte anses som plikt utan en självklarhet. Som barn till flykting föräldrar kunde jag växa upp med förakt och utanförskap som en ursäkt för misslyckande. Men det skulle jag aldrig göra, jag såg möjligheterna och jobbade därifrån. Jag valde att inte vara en del av en taskig statistik, utan tog ansvaret över mitt liv. Därefter vill jag inspirera dig att finna din inre styrka till att vända olikheter till en fördel. Väck din inre Zlatan! För jag hoppas att jag får bollen för att leda drömmar till Mål.
Då trygghetsnäten i samhället har fått större hål och vi närmar oss  supervalåret. Så är det dags att visa folket vem som klarar att styra Sverige. För det är folket som bestämmer hur det ska se ut. Vi måste tillsammans arbeta för förändring. Jag vill lyfta och motivera unga människor och trygga vår framtid. De unga är vår framtid och de som ska föra vårt arv vidare. Mitt största hopp finns hos medborgarna. Dessa unga människor, kommer kanske inte i morgon men om ett par år föra folkets talan och arbeta framåt för ett bättre samhälle och en bättre värld. Tillsammans är vi starka. Supervalåret har börjat! Rösta rätt, rösta på Moderaterna.
 Vägen mot det stora målet är lång men med min tro och tydliga målbild så ska jag nå dit. Kanske inte just nu men jag fick in foten och alla steg räknas (stor som små). Vill du se mig representera Malmö I Riksdagen så uppskattar jag om du lägger en röst på mig. Jag star för tydlighet, öppenhet och allas lika värde. För vi alla behövs!
Vill du lyssna på min presentation kan du lyssna nedan annars klicka HÄR!

Ni är inte Sverige!

Ett öppet brev till mina vänner;

Jag känner en djup sorg när jag ser många av mina vänner göra allt mer gravt rasistiska påhopp och delningar. Vänner man delat glädje, skratt och sorg med och som har det bra och njuter av alla Sveriges fördelar, dock har de så mycket hat att lägga fram. Jag har full förståelse att vissa delar av vårt samhälle inte funkar som det skall men rasism är inte den rätta vägen. Att som svensk medborgare se incidenten som uppstod i Medborgarplatsen i Stockholm fick mig att känna mig generad samtidigt som det väcktes en stor sorg inom mig. ”Ut med afghanerna, ut med svartskallarna” och inte nog med det så började ramsan: Vårt land -inte ert. Jag följde det mesta genom Facebook då jag snabbt upptäckte delningar och stöd till gruppen ”stå upp för Sverige”. En grupp som i huvudsak står för avsky mot invandrare och svensk asylpolitik.

Att även se utvalda personer som är politiskt engagerade ha ”vänner” i den ådran kändes skrämmande för vad vi röstar fram i ledningen. Skall en person med rasistiska engagemang och upplysningar få plats i ett demokratiskt Sverige?. Dessa individer väljer att lyfta fram invandringen enbart relaterat till brottslighet, självklart skall all form av brott oavsett kön, etnisk härkomst, ålder osv upplysas men fokusen är det jag talar om. Kan vi motivera och inspirera genom att även upplysa den majoritet som lyckats eller selekteras dessa invandrare till en annan kategori. En kategori som sällan lyfts fram, då integrationen gått igenom. Skall den kategori som ”invandrare” som jag räknas till vara synonym till arbetslös, terrorist, parasit, våldsam, stökig etc. Om någon annan accepterar det så sätter jag tydligt ner foten!

Den politik jag strävar efter är tydlig, skyldigheter är stark sammankopplade till rättigheter. Men teorin begrundar sig i alla människors lika värde. För oavsett vart du kommer ifrån så är det inte en begränsning i din potential utan snarare har både Sverige berikas av invandringen och medborgarna likaså. Så till dig som anser dig ha äganderätt till denna nation, för flertals år sedan var svenskar flyktingar i Amerika, idag är vi så välsignade att vi bor i ett land där folk söker skydd inom. Detta skall vi inte ta förgivet utan vi har ett stort arbete framför oss för att bibehålla den stadgan som finns och för att utveckla den beroende till rådande omständigheter.

Hot, brott, våld mot kvinnor, misshandel, terrorism är inte kopplade till en nation utan det är individuellt. Därefter blir diskursen om yttre attribut inte lika intressant som själva handlingen för mig. Kan man bekämpa handlingen så lyckas man mer än att peka finger på hur en klassisk förövare ser ut. Därför kände jag mig illa till mods när jag såg den svenska flaggan i denna ”tysta demonstration” i medborgarplatsen, den var långt ifrån tyst. I min värld bör det vara otänkbart för alla normalt empatiska människor att kalla en flykting för en parasit. Det borde helt enkelt inte gå, någon spärr borde sätta in, för alla. Men ingen spärr sattes in, de här människorna skriker och skriker på torget. Och det är inte nazister med stålgrå blickar som står där, det är inga stöveltramp på torget. Det är väl det som kallas ”vanligt folk”, svenskar i övre medelåldern, män och kvinnor i Fjällräven-ryggsäckar och skärmkepsar och tonade solglasögon, någon har tagit med sig plaststol och macka. När de står där med sina svenska flaggor så känns det som att de vill göra anspråk på att föra svenskarnas talan. Men ack, det funkar inte för mig. Jag kommer alltid minnas den djupblåa svenska flaggan som hissas upp mot himlen, jag minns den från alla skolavslutningar, student, examen och när den pryder bussarna på nationaldagen. Jag minns även hur den hissades till taket när Sverige vann EM i U21 2015. Att se den kränkas på detta sätt gör mig illamående. För jag vill att alla som bor i detta land skall uppleva denna flagga såsom jag känner när jag tittar på det. Men med rasisternas missbruk av flaggan så blir inte denna upplevelse lika kärleksfull för alla.

Om du inte kan säga något BRA, så säg ingenting alls .

Jag samtalade med en kvinna som jag skulle intervjua för en tjänst, men som ej passade in I rollen då det tydlig syntes att det inte var hennes passion eller drömjobb. I vår dialog märker jag hur oerhört viktigt det är att bekräfta och lyssna in andras drömmar och mål även om de särskiljer sig från ens egen.

Den kvinnan jag intervjuade jobbar idag som undersköterska på deltid och drömmer om att bli egen företagare och författa egna barnböcker. Hennes arbetscoach hade sagt att det inte var någon idé att drömma om det jobbet i hennes ålder då hon inte skulle orka med den hårda konkurrensen i branschen. Gissa om jag kokade när jag hörde det. Först och främst, hur kan man jobba som coach för en yrkesutbildning, där meningen är att först och främst att lära ut och inspirera – Och sedan ha mage att ta ner en persons dröm och säga ”Det är ingen idé att du försöker”. Och för det andra; hur kan han yttra sig om något han absolut inte vet något om? Den coachen har ingen aning om hennes potential.

Att säga till någon att ”du aldrig kommer att fixa det” eller ”Det är alldeles för svårt dig” är bland det elakaste man kan göra mot en annan person. En liten mening kan skapa något stort som börjar gnaga inombords och leda till att personen faktiskt inte vågar försöka, just för att en enda person som man hade förtroende för sa så. Det är livsfarligt och kan förstöra en människas liv. Att ens våga drömma är ingen självklarhet. Vi får inte glömma det. Jag träffar så många människor som har sin självkänsla nedtryckt i botten att drömmar är något som man inte vågar sig på, det är för stort och läskigt. Tänk er då när en person väl har samlat kraft, insett att ”det här vill jag nog göra”, och vågar berätta det för andra och så får man den drömdörren slängd i ansiktet. Därför brukar jag alltid säga dela inte dina drömmar med människor som är trångsynta och som alltid ser det negativa i andras glädje.

Ta in det här och läs det gärna flera gånger OM; Ingen annan har varken rätt eller kan yttra sig om dina drömmar. Det finns ingen människa på jorden, förutom dig själv som vet om din fulla potential och hur långt du kan gå. Det spelar ingen roll vilket kön du har, hur gammal du är, vilket efternamn du bär eller pengar på banken. Att nå din dröm handlar i slutändan, enbart om din egna tro på dig själv. Att ha stöd runt omkring dig gör vägen till ditt mål såklart enklare men det är inte något avgörande, glöm inte det. Väldigt många av oss som har kommit dit vi vill idag, har behövt göra det utan stöd och bara med hjälp av vår egen envishet. Låt heller inte rädslan påverka för att andra ska säga ”vad var det jag sa” om din väg blir mer krokig än vad du trodde. Att veta att du har vågat försöka och följt ditt hjärta, kommer du uppleva ge dig mer energi och självförtroende än vad du någonsin kunnat ana. Livet är för kort för att inte göra det man tycker är roligt. Låt därför aldrig någon annan stampa på din dröm eller på den du vill vara. Det är inte värt det och ingen har rätt att göra det.

Jag möter många människor med varierande åsikter kring mitt liv men jag har valt att inte lyssna längre. En gång I mina tidiga gymanise år hade jag en person som tydligt uttryckte sin oro kring mina drömmar och mål som aldrig skulle besannas. Jag minns hur ledsen jag blev men på något märkligt sätt hade jag en Pippi långstrump inom mig som gav mig så mycket självförtroende I det jag ville göra; Och titta på mig idag! Jag kommer aldrig låta små troll begränsa mina drömmar.  För inte kommer en pessimist förstå en optimist.