Ta inte av mig och ta inte på mig, det jag vägrar välja själv!

Hej mina vänner,

Tiden springer förbi och man hinner inte med alla ”måsten”, men nu tänker jag sätta mig ner och skriva om en omtalad debatt som har stört mig; kritiken mot att regeringsföreträdare bar huvudduk i Iran. Svenska handelsministern gjorde business i Iran och kritiseras kraftigt för att göra sitt jobb iklädd slöja. Detta stycke tyg som har blivit en så het potatis, ett sådant avskytt plagg som av de flesta eller i alla fall väldigt många svenskar har kommit att tolkas som det absolut mest kvinnoförnedrande ”modet” genom alla tider.

Jan Björklund uttryckte sig tydligt att slöjan är ett tecken på kvinnoförtryck. Vilket slöjan kan vara, om den bärs under tvång. Men väljer en kvinna frivilligt att klä av sig skall hon även frivilligt ha möjligheten att klä på sig. Kvinnors rättigheter är inte norm bundna, utan varje enskild kvinna (människa) skall ha rätten att utforma sitt liv såsom denne önskar. Jag är en stark förespråkare för feminism, jag vill leva i en värld där människors värde är lika oberoende vilket kön, bakgrund, ålder eller klass man härstammar ifrån.

Jag försöker absolut inte bagatellisera slöjan och dess innebörd, i ofria religiösa länder som exempelvis Iran är man straffbar om man inte väljer att ha slöja. I denna enskilda debatt förstår jag kvinnoförtrycket ur ett bredare perspektiv. Men man skall även tänka på hur man utformar sina uttalande, för i Jan Björklunds uttalande upplevde en stor del beslöjade kvinnor sig förtryckta då de frivilligt valt att bära slöja. Man hör ständigt att slöjan är ett kvinnoförnedrande plagg. Kvinnor tvingas av män att klä sig i slöja och därmed sexualiseras och skammas de, samt tvingas utöva en religion och kulturella seder som de egentligen inte vill utöva. För vem kan väl frivilligt vilja bli muslim? Islam är ju KVINNOFÖRNEDRANDE. Gör skillnad på kvinnor och män. Fy och usch, som att åka tillbaka till medeltiden. Kvinnan är alltså offer för våldsamma maktlystna män som genom en våldsam religion vill äga kvinnan. Med detta argument vill man förbjuda slöjor som plagg för att komma åt de maktlystna männen samt gärna begränsa denna särskilt kvinnoförnedrande religions utrymme i Sverige och i västvärlden. För att rädda kvinnor och barn från en våldets religion.

För mig som muslimsk kvinna är ovanstående uttalande helt vansinnigt, slöjan är som allt annat den kan både vara och inte vara kvinnoförnedrande. Detta stycke tyg betyder olika saker för olika människor. Det beror helt på vad vi laddar den med. VI bestämmer själva vad slöjan skall vara eller inte vara. Vi är medskapare till att den är kvinnoförnedrande, eller har samma värde som vilket stycke tyg som helst. Bara för att majoriteten plötsligt väljer att ladda en huvudduk med ett negativt värde så betyder det inte att det stämmer för alla. ALLA kulturer där könsmaktsordning råder gör skillnad på kvinnor och män.I alla kulturer är kvinnligt kodade plagg/yrken/beteende sämre än manligt kodade plagg/yrken/beteende.

Självklart tycker många iranier som flytt regimen där man lagstiftat om att kvinnor skall bära slöja – att slöjan är = förtryck. Men för många andra muslimer som inte kommer från länder där slöjan är ett tvång, så är slöjan en religiös symbol. Precis som korset många kristna bär runt halsen. Eller en kippa. Eller en sari, eller en turban. Låt mig jämföra med ett annat plagg som åkt upp och ner på moralskalan de senaste decennierna: den muskorta kjolen. Ett plagg som genom historien minst sagt har väckt moraliska diskussioner och som än i dag förekommer som argument till varför en tjej varit ”inbjudande” och ”slampig” och riskerar att få våldtäktsmän friade i våldtäktsdomar. Klär du dig i muskort kjol – som majoriteten laddar med idéer om sexualitet, samt sminkar dig som en ”hora” så får du skylla dig själv om du blir tafsad på, våldtagen eller om män inte förstår att din kropp inte är allmängods.

Ett annat exempel på att det inte behövs någon religion överhuvudtaget för att separera män från kvinnor är synen på våra kroppar och hur nakna de får vara. Kvinnor får inte visa sina överkroppar någonstans i vårt samhälle. De kan då dömas för förargelseväckande beteende. Kvinnors bröst är i vår kultur – och detta är viktigt – i vårt västerländska samhälle – helt och hållet sexulaliserade. Så pass sexualiserade att de anses stötande och ”äckligt” att amma öppet. Medan män kan knalla in på Böda Campings hamburgerbar och fritt fram tömma blåsan utan att någon lyfter ett ögonbryn. Män går fritt i naken överkropp utan att kvinnor kastar sig över och våldtar dem. Män har i alla tider bestämt hur kvinnor ska klä sig. Män har i alla tider skuldsatt kvinnors sexualitet på olika sätt.
I min mening är inte Islam är mer kvinnofientlig än andra religioner. Beroende på vem som tolkar religionen och vem som är mottagare av informationen. Kristendomen är på sina håll extremt kvinnoförtryckande. Se Donald Trump. Se kristen höger. Se förbudet mot kvinnliga präster inom katolska kyrkan. Se oskuldkravet. Se förbudet mot familjeplanering. Abortmotståndare. Se förbudet mot skilsmässa. Ja ni hör ju… Man behöver heller inte vara religiös för att hata kvinnor. Se SD´s ideologiska program. Se ny rysk lag som gör det möjligt att slå kvinnor och barn inom familjen utan straffpåföljd. Män hatar kvinnor med eller utan religiösa förtecken. ÖVER HELA VÄRLDEN, OAVSETT RELIGION.

Vill man förbjuda slöjan för att man tycker att religion bör vara en privatsak så bör man också driva linjen att skolan skall vara helt och hållet sekulär. Vi bör alltså upphöra att sjunga psalmer på skolavslutningar, fira Lucia, julpyssla, prata om Jesus och krubban, fira påsk och äta påsklunch osv. ALLA religiösa inslag bör då rätteligen förbjudas i offentligheten. Men när man framför detta motargument blir folk som bindgalna och kräver att få höra sin barn sjunga Den blomsterid, samt Lussa i kyrkan (blond luciaflicka, ej mörkhyad pojklucia)! Ska man förbjuda slöja, så bör man också förbjuda andra religiösa symboler. Men många av oss skulle känna oss jävligt begränsade och förbannade om skolan plötsligt förbjöd oss att låta våra barn bära ett litet guldkors runt halsen.

För att inte göra detta inlägg längre än vad jag orkar skriva så är min önska att: INGEN människa – man eller kvinna – får någonsin tvinga någon att klä sig på ett visst sätt. En kvinna som under en period i sitt liv vill klä sig buddhistisk munkklädsel, raka av sig håret och helt gå upp i sitt religiösa engagemang ska naturligtvis vara helt fri att göra det. En muslimsk kvinna som vill bära slöja skall naturligtvis få göra det. Kristna kvinnor som vill gå i kloster och i klä sig nunnedräkt skall naturligtvis få göra det! MEN INGEN SKA NÅGONSIN FÅ TVINGA OSS ATT SE UT PÅ VISSA SÄTT. I stället för att förbjuda bärandet av slöja så bör man förbjuda påtvingande av diverse klädesplagg. Såklart!

Som kvinna vill jag själv ta mina beslut och mina val, bortsett från vad omgivningen har för åsikter kring mina val. Men hur ska jag förändra världen om bara hälften utav oss är inbjudna och välkomna att delta i konversationen

Ärlighet och bra bemötande

När det gäller komfortzonen är det väl något många av oss borde fundera lite mer på över huvud taget. Att våga lämna den ibland. Idag lät jag Ingrid på butiken Eriks Limhamn att hjälpa mig tänka annorlunda. När det gäller kläder så har jag oftast samma typ av stil, svart/grått och en gnutta vitt. Men idag utmanades jag av härligaste personalen och testade byxor som jag aldrig hade plockat in till provrummet! Tusen TACK Ingrid och Joakim. Alla är vi olika när det kommer till service och bemötande. Men det som gav mig förtroendet för Ingrid var hennes ärlighet.

Som fashionista så har jag oftast blivit bra bemött i butiker, men personalen har inte alltid lyssnat på vad det är jag säger utan agerar utifrån sin egen sfär. Detta saknar jag i butiker, ärlig personal som säger den byxan passar inte utan ska du testa denna istället för att sälja på fel plagg på fel kropp. Så tummen upp till mina vänner på Eriks på Limhamn.

Som  ni alltid uppskattar så skall jag lägga upp bilder på dagens shopping. Jag lägger även upp hur jag skulle matcha plaggen med det jag redan har i min garderob.

Att våga vara stolt över sig själv.

Som många utav er redan vet så heter jag Zeina Finjan och jag är 26 år ung/gammal/någonting. Jag jobbar inom HR och driver ett bolagsprojekt. Jag driver även den här sajten och bloggar under mitt egna namn. Jag drivs utav att förbättra samhället, prata politik och skapa samhällsnytta. Att vara entreprenör var aldrig en fundering utan det var en självklarhet för mig att starta min karriär i att bygga mitt eget bolag. Blev erbjuden en chefsposition redan när jag var 24 och därefter har mitt ledarskap utvecklats något enormt.  Jag väljer att sätta in en procent av min lön för framtiden och jag äger en lägenhet. När jag är rädd för att ha ett samtal på jobbet bokar jag ett utan att blinka och motiverar varför jag vill träffas utan att ens darra till lite på händerna. När olika organisationer vänder sig till mig och frågar om jag vill delta i olika debatter eller föreläsa och berätta om min väg efter studenten tackar jag ja även fast jag ogillar att prata om mitt liv framför folk. Jag väljer att utmana mig själv för att lyckas och jag är i startfasen. Jag vågade lämna tryggheten och starta om på nytt. Jag vågade lämna ett förhållande som inte utvecklade mig och som inte gav mig lycka trots att det innebar hjärtesorg för min del vågade jag ta mig ur min egen ”lycko-rus”.

Jag tar hand om mitt hem, mina relationer och mig själv. Jag jobbar ständigt med att bli den bästa versionen av mig själv och när jag rannsakar gör jag det för att kunna lägga saker bakom mig och gå vidare som en hel människa. Jag gör saker jag är rädd för JÄMT och jag försöker att tillrättavisa mig själv när jag gör fel. Ändå kan jag fortsätta göra fel. Jag är en helt vanlig människa och ofta ska man bara leva på och leva på, men idag vill jag faktiskt stanna upp och vara stolt över mig själv. Jag vill vara stolt över det jag åstadkommit i mitt liv och jag vill vara stolt över det jag åstadkommer varje dag. Ingen människa är perfekt men man måste få vara stolt över sig själv ibland. Jag stolt över att ha en kandidatexamen och magister, över att jag fick stipendium för högsta betyg. Jag är även stolt över att jag som yngst och som kvinna vågade säga vad jag tyckte i den jury jag blivit inbjuden till att delta i, trots att resterande medlemmar var män över 50 utan någon respekt för mig som ung kvinna. Jag är stolt att jag vunnit pris som bästa affärsidé inom guldhanden.  Jag är stolt över att jag lämnade Stockholm och vågade följa mitt hjärta, att jag vågade lämna ”trygghet” för att finna min egen definition på lycka. Jag är stolt över att jag är jag och över att jag gör rätt för mig i mitt liv. Jag är stolt över att jag hjälper människor genom min blogg, ideella-engagemang och föreläsningar, hur mycket vissa människor än väljer att se ner på det. Jag är stolt över att jag vågar älska gränslöst och jag är stolt över att bli älskad. Jobb, bostad, företagande eller civilkurage. Kalla det normala ting i livet men ibland måste man få vara lite stolt över sånt också. Jag är stolt över att jag är just Zeina. Till sist så är jag alltid stolt över att ha världens bästa familj!

 Jag är stolt över mig själv och den individuella utvecklingsprocessen jag har gjort senaste åren. Jag har lärt mig att stå upp för mig själv och inte vika undan. Jag har lärt mig att inte ta någon skit, att inte tolerera rasism, diskriminering eller generaliseringar i min vardag och inte vika mig när en diskussion har uppstått. Jag är stolt över att jag är så driven som jag är, att jag besitter en styrka som driver mig framåt och tar mig dit jag vill trots att hinder ibland uppstår längs resans gång. Jag är stolt att jag tror på mig själv när andra människor tvivlar. Om man har viljan att tro på sig själv när ens tro är som svagast så kommer man långt. Man kommer långt om man har modet att lyckas och vara lycklig, och det modet har jag. Vad är ni stolta över just idag?

Involvera rätt personer i ditt liv

Hej mina vänner,

Vill inledningsvis önska alla mina trogna följare, God fortsättning på det nya året.
Jag har inlett det nya året med att fokusera, att tänka ut och planera olika projekt. Har gått igenom olika samarbeten jag kommer avsluta och nya jag väljer att påbörja, Jobbigt men nyttigt. Ett inlägg jag fått mycket respons på är när jag skrev om psykisk ohälsa HÄR. Jag har läst era kommentarer och känner både sorg och frustration när jag inser hur många människor som mår dåligt och känner skam över känslan. Hur många som känner sig ensamma i sina beslut och livsval.

Efter ett långt samtal med en väninna som valt att flytta till USA efter en jobbig skilsmässa, så började jag fundera på det här med livsval och drömmar. Jag har alltid varit en person som kämpar för att nå mina drömmar men nästintill aldrig njuter på vägen dit. Jag jobbar strukturerat och stenhårt att jag aldrig hinner njuta av mina prestationer. Jag har många gånger känt mig ensam i mina drömmar och mål, ska jag verkligen göra det här för min egen skull? Hur påverkar det förhållandet osv. Men efter min separation känner jag en härlig känsla av att äga mina val och beslut i livet på ett helt annat plan. Att inte behöva tänka för två, att lyssna på mitt hjärta och våga ta risker. Äntligen är det me, myself and i som står i fokus. Det är så lätt för oss att klampa in i invanda beteenden som tar oss långt ifrån det som kan göra oss lyckliga på sikt. En kortsiktig känsla som gör att vi kör samma sak om och om igen. Och sen står vi där och undrar varför vi är OLYCKLIGA. Att förändra ett beteende och våga plocka bort människor som inte gör nytta i våra liv är en fördel. Att tacka nej till ett sällskap eller att stanna hemma en helg för att ta hand om sig själv är inte helt fel. Innan jag skriver vidare – så vill jag förtydliga jag är inte på något sätt alltid klarsynt, i närheten av perfekt och lyckas långt ifrån alltid leva som jag lär. Kliver också in i vanor som drar nedåt. Har dock börjat öppna ögonen lite mer för att kunna strukturera upp mitt liv.

Jag har medvetet valt bort vissa energitjuvar ur mitt liv, människor som kom på köpet av en annan person. Sådana jag aldrig hade delat en kopp kaffe med i normalt fall. Rent sagt rasister, människor som uttryckt sig främlingsfientligt och osmakligt i mitt sällskap. Trångsynta och fientliga individer som har så mycket okunskap i dialoger att det blir omöjligt för mig att föra en normal konversation.  Detta är en tydlig förankring i att det här är personer som inte vill mig väl och där jag känner mig otrygg och måste hålla en social mask. Ett tydligt tecken på avsaknad av tillit och respekt. Det är i sådana möten du måste dra din gräns, hur jobbigt det än är så måste du stå upp för dig själv och dina värderingar. Har du gjort det en gång så blir det enklare med tiden och därefter skapar du ett nätverk som bygger på dina värdegrunder.

Jag brukar alltid peppa er men idag peppade jag mig själv och vågade ringa det där jobbiga samtalet, och bad om hjälp. En person, låt oss kalla honom för C som stått mig nära sedan fem år tillbaka har jag idag samtalat med efter ett långt uppehåll. Det var stelt och jobbigt men samtidigt varmt och tryggt. Att våga sträcka ut handen och be om hjälp är inte alltid det lättaste, men det finns goda människor där ute som fortfarande vill andra människor väl. Så min vän, i slutändan är vi inte ensamma. Det är svårt att få hjälp och stöd när man inte ber om det. Men C, greppade tag i min hand och svarade som bara han kan göra; vad kan jag göra för att ro detta projekt i hamn med dig?. Inom mig kände jag en dubbel lycka, han litar på mig och han stöttar mig på olika plan. Detta är genuin kärlek, man samtalar inte varje dag för att bygga känslan, man stöttar,tjurar, grälar och blir sams igen.  Tack C, du gav mig framförallt luft under vingarna igen men du litade på mig och tvivlade inte en sekund på att hjälpa mig.

Samtalet idag gav en starkare effekt på mig då jag lärde mig också veta vem i mitt nätverk jag kan be om hjälp ifrån.  Förra helgen fick jag en tydlig avvisning av en person jag trodde mer utav.  Jag la fram ett förslag på en lösning för ett projekt, men blev snabbt avvisad. Jag kände besvikelse och lärde mig där och då att uppskatta alla människor som stöttat mig i mina projekt. Det komiska är att den personen vill vara delaktig när det kommer in pengar i bilden, vilket är sorgligt. Ren girighet!

Oftast känner man sig ensam i känslor, besvikelse och oärlighet. Men låt det aldrig definiera dina framtida möten med nya människor. Möt människor med glädje, nyfikenhet och ärlighet. Lär dig att ord och handling skall matcha annars är det en ren bluff. De flesta kan skriva fina meddelanden, men att visa det i handling över tid är någonting helt annat. I perioder kan vi behöva någon som tror mer på oss än vad vi gör på oss själva. Skapa tydliga syften med dina relationer, det är ok! Detta gör det enklare för dig när du behöver hjälp, då vet du vem du kan vända dig till och vem som bär dig när du fallit. Finns inget vackrare än generositet, på alla plan. Emotionell snålhet dödar gnistan. Så min vän omringa dig av människor som kan känslors språk, skapar trygghet, ger komplimanger och framförallt RESPEKTERAR dig.

Alla pratar om nyårslöften men jag har lovat mig själv att aldrig mer låta någon klippa mina vingar, förminska mina drömmar eller begränsa mina livsval. År 2017 ska jag överraska mig själv och min omgivning med en stor förändring som börja rulla på från och med idag. Nu sätter vi Zeina AB på kartan igen men på ett helt annat sätt än tidigare. Drömmar är till för att förverkligas och min resa började idag. En reminder till er därute; Lägg aldrig DIN tid på någon som slösar bort sin egen tid.

15589819_10154684499411142_1820715471242760232_n