Idag ska jag tro på mig själv lite extra

Hej, mitt i veckan😊

Kroppen är lite trött och seg men jag funkar. Halv-dag på jobbet och mycket som ska planeras inför min operation imorgon. Men men idag är det en fin dag, och det ska jag ta vara på. Jag har nog inte uppnåt det jag väntat på. Men för att tro på sig själv så är det bra att göra saker du vill trots att du inte kanske vågar – så byggde jag min tro på mig själv. Jag överbevisade min förmåga och om något kanske inte gick bra trots att gick över min rädsla så gav jag mig en klapp på axeln just för det – att jag övervann min rädsla och det är en vinst i sig.

Sen umgås jag bara med peppande personer, de andra som har sugit för mycket energi har jag gjort slut med kan man säga. Oj Taxin är här nu, så jag måste röra på mig.

AIN’T NO SUNSHINE

Mörkt, kallt och regnigt. Det var min start på denna morgon. Eftersom kroppen strejkar och magen är inte som den brukar vara stannade jag hemma och kurerade mig igår. Idag är jag inte på topp men valde att ta mig till jobbet i alla fall. har en hel del att ta tag i innan jag opererar mig. Känner både rädsla och obehag men vissa saker ska man bara ta sig igenom, hur jobbiga de nu är. Glömde slänga upp en ny outfit (hel-kostym och tröja) jag köpte på Illums Bolighus. En butik som blivit en favorit i min lista.

dsc08733

dsc08735

dsc08740

Ett märke som jag nyligen stött på är Storm & Marie, älskar detaljerna och kvalitén på deras design.  Den tröjan jag har på mig heter ELENA och är i en rostfärgad färg (helt underbar färg enligt mig), bra i storlek och funkar till det mesta.

 

Att känna allt mer än det vanliga är en gåva men kan även vara en förbannelse

Hej Måndag,

Ny vecka, nya tag och en sjuk Zeina som ligger i sängen. En hemsk smärta i magen och huvudet dunkar som aldrig förr. Mår inte alls bra. Men efter ett långt samtal med en fantastisk människa så har mina tankar rullat igång, Jag har alltid varit en högkänslig person. Vilket innebär att jag är född med ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittet och en hjärna som fungerar lite annorlunda än hos andra människor. Detta gör att högkänsliga personer är extra mottagliga för sin emotionella och fysiska miljö. Vi lägger märke till mycket mer än andra och bearbetar allt på en djupare nivå. Av den anledningen kan en spydig kommentar inte bara glömmas bort och så går man vidare efter det, det ligger och gror inom en. Det innebär att man som person med HSP behöver mer tid och energi att smälta in alla uttryck och intryck. Det är min överlevnadsstrategi – jag måste analysera och göra flera avbrott i olika känslomässiga beslut av rädslan att känna smärta. Jag utvärderar alla möjliga risker innan jag beslutar mig, till skillnad från majoriteten som kan agera utanför den emotionella sfären. Detta är anledningen till att jag som högkänslig person kan framstå som ”konstig” för jag har lätt för gråt och lätt till skratt. Jag älskar sällan men när jag gör det då är min kärlek evig och påtaglig.

Du som läser det här, döm mig inte är du snäll. Jag är precis som du men känner mer än det vanliga.  En vanlig dag för mig innebär att jag gråter för att min kropp behöver det men jag skrattar minst lika mycket. Sorg och glädje går hand i hand för mig, likaså oroligheter och otrygghet.  Jag kan till exempel snabbt känna av sinnesstämningar och bli berörd av saker som en ledsam låt. Jag kan känna både sorgen och glädjen och relatera till den. Detta blir då problematiskt när man lever i ett förhållande och samhälle som är fullt av intryck när man är expert på att ta in dem. Man blir enkelt överbelastad av alla känslor och har svårt att reglera de. Jag kan erkänna att jag i mitt sinne vid svaga tillfällen ibland önskar att jag inte var högkänslig. Det skulle göra mitt liv lite enklare. Jag skulle kunna vara lite mer motståndskraftiga till omvärlden och alla dess krav. Saker kunde rinna av mig och fenomen som orättvisor skulle förmodligen inte ta lika mycket av min energi. Att ha känsliga tentakler gör att jag oftast känner mer än motparten. Vilket innebär att man oftast talar två olika språk. I ett förhållande kan det innebära att jag övertolkar negativa signaler eftersom jag är så himla mån om att den andre ska må väl. Rent konkret kan det göra att jag vill få ur min partner vad som är ”fel” och kanske inte helt litar på att det bara är trötthet eller stress när jag får det svaret. För mina tentakler tolkar signalerna som något mer och jag är orolig för den andres känsla. Så ja mina vänner, det kan vara komplicerat att leva med en högkänslig person. Det händer att jag hamnar i konflikter på grund av detta. Eftersom jag har en nära kontakt med mina känslor så behöver jag ett brett spektrum av känslor där gråt och känslighet är något fint, inte något att skämmas för.

I både förhållande och andra relationer så bör man ha förståelse och inte skuldbelägga en person med högkänslighet för att den kan vara bräcklig eftersom den tar intryck och press hårdare än omgivningen. Behovet av att uttrycka känslor och närhet blir nödvändigt i en relation då det ger en inre trygghet, jag ska aldrig tvivla på att min partner vill ha mig nära, det ska vara en självklarhet som han både kan uttrycka i tal och handling. Mitt bästa råd till dig som är högkänsliga och befinner dig i ett förhållande är att värdera alla de känslor som ni båda upplever. Är din partner inte högkänslig så försök uttrycka i ord hur viktigt det är för dig att få leva i alla dessa känslor utan att behöva känna skuld. Skulden över att du inte vill vara jobbig när du tvivlar och gråter över saker hen inte begriper, det kan då lugna med en kram och bekräftelse i form av närvaro och kärlek. Se inte ner på tårarna som rinner utan ta de allvarligt det är ett behov som måste tillgodoses för att själen ska finna ro.

Detta foto nedan är taget 2014-06-10 i Malmö, det var samma månad som jag fick verktygen att förstå varför jag är så känslig, tack vare mitt känsliga nervsystem som är högkänsligt så är jag mer empatisk, medkännande, omtänksam, intuitiv, kreativ, begåvad och djupsinnig med ett rikt inre liv än vanliga människor. Inte konstigt att jag då och idag brinner för mänskliga rättigheter både nationellt och internationellt.

dsc03108

Till en viktig person som inte alltid förstår mitt humör, och känslokarusell. Tack för att du väljer att finnas för mig, du begriper inte alltid mina känslor men du gör så gott du kan. Ibland blir det helt fel men oftast rätt.

 

Att offra för den man älskar

Hej Lördag,

Här i Malmö är vädret grått och regnigt. Jag startade dagen med ett långt Skype-samtal gällande ett samarbete i Stockholm. Vilket kändes härligt, en anledning att ta sig upp mot mina hemtrakter. Annars har jag tänkt över ett beslut som landade i att jag satte mig själv och mina känslor åtsidan för att ”offra mig” för de man älskar. Ibland är det sunt att se saker från ett större perspektiv och tänka om utan att låta sina känslor slå över totalt. Missförstå mig inte, det handlar om att en person betett sig respektlöst mot mig i flera sammanhang och jag valde att inte befinna mig i samma miljö. Men det innebär även att de som älskar mig blir begränsade och därav valde jag att följa med tillslut. Jag ska vara den stora och visa att mina föräldrar lärde och uppfostrade mig bättre än att ge igen. Summan är att välja kan vara svårt. Framförallt när man måste välja mellan två olika saker som betyder mycket. Men tänk efter och lämna frustrationen, försök om du kan. Jag gjorde detta idag och är småstolt över mitt beslut. Men som mamma alltid säger; vad gör man inte för den man älskar..

Dagens Zeina😘

När kärleken tar slut och känslorna är som bortblåsta

Många gånger är jag mina väninnors stöd vid alla deras beslut, rätt som fel så står jag alltid bakom de. Jag kommer med mat, kramas och säger allt de behövde höra för att känna trygghet. Men inte trodde jag att jag skulle sitta där, maktlös och tom. Helt tom på känslor som en gång i tiden bubblade genom hela mig. Hur ska man säga till någon att man slutat älska, att man inte orkar mer eller att man inte ser sig själv i målbilden. Det är ett helvete att släppa någon som man tyckt om. Det tar emot, och det gör ont, för mig var gjorde det fruktansvärt ont. Mitt i sorgen vände jag mig om och frågade J efter timmars tystnad med gråten i halsen, vart tar känslorna vägen? kommer hjärtat slå igen, kommer jag ångra mig? och min finaste väninna sa det jag behövde få höra som jag sagt till henne några år tidigare; Zeina, oavsett varför förhållande har gått från att vara ditt allt, till ingenting, så kommer det göra ont. Det är okey att känna tomhet  och skuld, men du måste bearbeta ditt beslut. Du som läser detta inlägg kanske har lämnat, är på väg att lämna eller kan relatera till mina känslor efter en separation. Kanske var din partner otrogen, då kommer sorgen med ilska. Kanske tog känslorna helt enkelt slut, då kommer sorgen med tomhet. Kanske var det du som lämnade – det är okej att känna nedstämdhet då också. Då kommer sorgen med ett dåligt samvete, med en rädsla för att ångra sig, men även med en stor portion saknad. Det spelar ingen roll vem som tog beslutet, det gör ont att säga farväl till någon som betyder något. Acceptera saknaden, och ha människor omkring dig som tillåter dig att känna det du känner. Ibland är en separation inte ett val utan det blir livsnödvändigt lösning då man inte funkar trots alla starka känslor som finns så kommer verkligheten ikapp en. Att gå vidare är svårt, hemskt och ibland hopplöst. Det är en kamp mot känslorna. Men det är någonting som måste göras. Om man inte släpper taget om det som varit, fastnar man i det förflutna – och kan därmed aldrig ta steget och bli lycklig med någon ny. Det är först när man ger upp som det blir något nytt, och när man släpper taget tar man steget. Känslorna förvinner inte även om du möter någon ny, Han är inte som ditt x, han gör inte samma sak eller säger de saker du vant dig vid och som du älskar. Du börjar sakna det som varit men börjar kämpa mot känslan som uppstår. För innerst inne vet du att ni inte funkat, efter oändliga försök att bygga ett dött förhållande så är det acceptansen av saknaden som lägger sig. Våga känn dina sorger och saknad. I början gör det ont, och det onda går inte att undvika. Släpp ut dina känslor och gråt.. Det är okej, man får känna sorg efter att man lämnat eller blivit lämnad. Och tillslut kommer kroppen säga åt dig att sluta, men den måste få sörja relationen. Något som kan vara bra att göra är att radera. Det kanske låter hårt, men det är någonting som måste göras (vid rätt tillfälle). Du kan inte ta dig vidare om personen finns kvar i ditt liv. Historier om att vara vän med sitt ex är en skröna. Även om man är det, finns känslorna på något sätt kvar. Man måste agera för att kunna förändra sin situation. Om ditt förhållande avslutas på grund av att din partner varit till exempelvis otrogen, vilket till stor del leder till ilska – agera ut på den ilskan. Om man håller inne med all ilska kommer man till slut explodera, och då kan skadan bli större. Våga släpp ut det du känner och är det så pass illa prata ut med en psykolog/terapeut för att hitta balans och ett sunt förhållningssätt till framtida relationer.

En sak jag oftast lyfter fram till mina vänner men som jag själv inte är så bra på är; skuldsätt inte dig själv, det är lätt att man tar på sig ansvaret efter ett avslut. Men man måste lära sig att förlåta. Förlåt ditt ex, och dig själv, för att förhållandet har tagit slut. Det är vanligt att man beskyller sig själv för att ha gjort någonting fel, och kanske är det så att du har gjort det. Tänk över det beteendet och agera, lär dig och gör inte om det. Jag är en person som förlåter och som vill väl även efter ett avslut. Min lojalitet tar inte slut bara för att relationen avslutats, det kommer leva vidare inom mig, för jag slutar aldrig minnas det vi erfarit tillsammans. Så mina vänner genom att förlåta dig själv och din partner tillåter du både huvud och kropp att gå vidare. Släpp tanken av att ni ska återförenas om det inte funkar, men det behöver inte betyda att du måste släppa minnen av de känslor du tidigare upplevt med den du älskat. För säger jag; att jag älskar dig så kommer det alltid vara en stark känsla inom mig. Ta inte de känslorna förgivet, för även de kan ta slut när de inte omhändertas på rätt sätt!

 

En grå morgon, mycket jobb och prioriteringslista

Hej Babes,

Imorse tog jag mig ut i ett Malmö som inte sett solen på över en vecka nu. Varje dag exakt lika grått. Suck. Man blir inte lika motiverad till att hitta på mycket när det blåser och regnar samtidigt. Jag tror även att jag håller på att lägga på mig en förkylning för jag är helt svullen på mornarna, vilket jag lätt blir i samband med sjukdom. Men våga vägra bli sjuk för min del, mycket ingefära och grönt te så kanske jag slipper förkylningen. Jag har inte känt mig på topp och det speglar min blogg, har mycket i huvet och många bollar i luften. Hoppas allt landar och blir nästintill hur jag tänkt mig. Igår när jag kom hem så stängdes allt av. Jag var helt slut och kände en rädsla och oro i kroppen, jag vet inte hur jag ska förklara det eller hur man kan sätta finger på känslan. Det jag känner idag är något som jag känt för ca två år sedan, och det finns fortfarande kvar. Och oftast väljer jag att ta alldeles för mycket uppdrag. Nu till årsskiftet har jag tackat ja till medverkan i ett nytt media-projekt. Det kommer bli superkul, men oron om att jobba 24/7 visar sig påmind. Men med erfarenheten av att ”alltid vilja vara tillhands” har lärt mig att våga se vissa signaler som tydliga- genom att tacka nej och komma ihåg att vara rädd om mig själv och andas.

 

Möter mina drömmar och hoppas vi landar snart

God morgon mina vänner💗

Torsdag idag och jag är påväg till Helsingborg för ett möte. Stressen har lagt sig och jag känner för en gångs skull ro i kroppen. Jag har landat i ett nytt spår som kan leda till succé men kan även bli en flopp. Men det återstår att se, man måste våga för att utvecklas. Jag kommer berätta mer om mina tankar och processer i en Vlogg. Jag av alla ska börja vlogga, de som känner mig vet att jag inte gillar hur min röst blir när jag spelar in. Låter allmänt konstigt. Men detta ska jag sluta lägga vikt på och tänka på syftet. Nu ska jag ladda lite inför mitt möte. Innan jag gräver ner mig i pappersarbete vill jag påminna er därute, ett nej kan ibland vara det bästa som händer dig. Du må kanske inte ser det idag där du står men i framtiden kan du se hur ett avslut kan leda till något större!😀 i know! 

Förälskelsen som lägger sig och välkomnar den större rädslan

Idag är en vanlig dag och jag möts av rubriken ”Jag tror inte att man kan älska mer än tre gånger i livet”. Innan jag klickar mig in och läser inlägget ryser jag längst hela min ryggrad. Kan man inte? jo det kan man! Jag visste inte att det fanns en gräns. Men kanske är det så, att det finns en gräns och den gränsen är individuell. Någon orkar älska tre gånger, en annan orkar tjugo gånger och en tredje persons hjärta kanske är så svagt att det aldrig riktigt återhämtar sig från en. Hur många gånger orkar du älska?!?

Jag minns hur min första kärlek sa till mig en gång,  ”Jag vill hellre dö än att vi ska sluta älska varandra”. Tyvärr kan man inte bestämma hur länge eller mycket man ska älska en annan människa. Jag ville också hellre dö än att sluta älska honom då. Sen tittade vi på varandra några år senare och den där kärleken, förmågan att älska varandra så högt, den starka lågan av obeskrivliga känslor – den hade slocknat. Kvar fanns förståelse, tomhet, sorg och rädsla. När allt tog slut var kärleken mycket, mycket större än smärtan som kom efteråt. Det var ett så litet efterskalv i jämförelse till den exploderande kärleken vi hade under våra år som kära.

Jag var så sugen på att få älska igen efter det. Så fick jag chansen att göra det igen. Och när jag tog mig ur den relationen, så var efterskalvet större än allt jag tidigare upplevt. Det förstörde varenda ven, blodet kändes svart och hjärnan ruttnade sakta. Saker välte inom mig. Jag ville aldrig mer älska efter det. jag stängde varenda dörr och ville inte känna längre, men när jag trodde jag låst dörren till mitt brustna hjärta kom den jag minst anade och knackade på, gång på gång och tillslut bankade hjärtat igen. Men inte lika intensivt och spontant som tidigare utan mer eftertänksam och lugn. Idag är känslan jag har en bekräftelse på att det går att älska, men det krävs mer för att vilja inleda något seriöst efter flera hjärtesorg.  Så mina vänner jag tror inte att det finns en maxgräns på hur många gånger man kan älska, alltså innerligt älska en person. Men jag tror att kanske, i alla fall för mig, så finns det en gräns för hur många gånger jag kan laga mitt krossade hjärta. Jag tror inte att jag klarar av att laga det obegränsat med gånger och jag hoppas att jag slipper göra det. Men älska, det gör jag gärna med hela mitt hjärta gång på gång på gång.

dsc04318

Shopping, planering och förändringar

Godmorgon tisdag!

En härlig morgon här med en enkel frukost och sen blir det jobbet. Ett paket med en fantastisk beställning är påväg hemåt (som jag längtat). Jag har fått frågan om hur man bryter ett mönster, mitt tips till dig som står inför beslutet att förändra din livssituation är;  följ ditt hjärta. Det leder dig inte alltid till det som omgivningen kan se som rätt men det känns alltid bra i kroppen. Våga ta tag i ditt eget liv, våga ta beslut och inte stå handfallen vid problem som behöver lösas. Det gör att du sticker ut från mängden och visar att du ser värde i din egen förmåga. Dessutom att utgå ifrån att andra skall lösa dina ”problem” är trist, Ta och äg det mandatet över ditt liv istället för att någon annan gör det åt dig – med ett tankesätt som detta blir det roligare att leva och du utvecklas något enormt. Fråga mig, för jag vet!

dsc08700