Idag ska jag tro på mig själv lite extra

Hej, mitt i veckan😊

Kroppen är lite trött och seg men jag funkar. Halv-dag på jobbet och mycket som ska planeras inför min operation imorgon. Men men idag är det en fin dag, och det ska jag ta vara på. Jag har nog inte uppnåt det jag väntat på. Men för att tro på sig själv så är det bra att göra saker du vill trots att du inte kanske vågar – så byggde jag min tro på mig själv. Jag överbevisade min förmåga och om något kanske inte gick bra trots att gick över min rädsla så gav jag mig en klapp på axeln just för det – att jag övervann min rädsla och det är en vinst i sig.

Sen umgås jag bara med peppande personer, de andra som har sugit för mycket energi har jag gjort slut med kan man säga. Oj Taxin är här nu, så jag måste röra på mig.

När kärleken tar slut och känslorna är som bortblåsta

Många gånger är jag mina väninnors stöd vid alla deras beslut, rätt som fel så står jag alltid bakom de. Jag kommer med mat, kramas och säger allt de behövde höra för att känna trygghet. Men inte trodde jag att jag skulle sitta där, maktlös och tom. Helt tom på känslor som en gång i tiden bubblade genom hela mig. Hur ska man säga till någon att man slutat älska, att man inte orkar mer eller att man inte ser sig själv i målbilden. Det är ett helvete att släppa någon som man tyckt om. Det tar emot, och det gör ont, för mig var gjorde det fruktansvärt ont. Mitt i sorgen vände jag mig om och frågade J efter timmars tystnad med gråten i halsen, vart tar känslorna vägen? kommer hjärtat slå igen, kommer jag ångra mig? och min finaste väninna sa det jag behövde få höra som jag sagt till henne några år tidigare; Zeina, oavsett varför förhållande har gått från att vara ditt allt, till ingenting, så kommer det göra ont. Det är okey att känna tomhet  och skuld, men du måste bearbeta ditt beslut. Du som läser detta inlägg kanske har lämnat, är på väg att lämna eller kan relatera till mina känslor efter en separation. Kanske var din partner otrogen, då kommer sorgen med ilska. Kanske tog känslorna helt enkelt slut, då kommer sorgen med tomhet. Kanske var det du som lämnade – det är okej att känna nedstämdhet då också. Då kommer sorgen med ett dåligt samvete, med en rädsla för att ångra sig, men även med en stor portion saknad. Det spelar ingen roll vem som tog beslutet, det gör ont att säga farväl till någon som betyder något. Acceptera saknaden, och ha människor omkring dig som tillåter dig att känna det du känner. Ibland är en separation inte ett val utan det blir livsnödvändigt lösning då man inte funkar trots alla starka känslor som finns så kommer verkligheten ikapp en. Att gå vidare är svårt, hemskt och ibland hopplöst. Det är en kamp mot känslorna. Men det är någonting som måste göras. Om man inte släpper taget om det som varit, fastnar man i det förflutna – och kan därmed aldrig ta steget och bli lycklig med någon ny. Det är först när man ger upp som det blir något nytt, och när man släpper taget tar man steget. Känslorna förvinner inte även om du möter någon ny, Han är inte som ditt x, han gör inte samma sak eller säger de saker du vant dig vid och som du älskar. Du börjar sakna det som varit men börjar kämpa mot känslan som uppstår. För innerst inne vet du att ni inte funkat, efter oändliga försök att bygga ett dött förhållande så är det acceptansen av saknaden som lägger sig. Våga känn dina sorger och saknad. I början gör det ont, och det onda går inte att undvika. Släpp ut dina känslor och gråt.. Det är okej, man får känna sorg efter att man lämnat eller blivit lämnad. Och tillslut kommer kroppen säga åt dig att sluta, men den måste få sörja relationen. Något som kan vara bra att göra är att radera. Det kanske låter hårt, men det är någonting som måste göras (vid rätt tillfälle). Du kan inte ta dig vidare om personen finns kvar i ditt liv. Historier om att vara vän med sitt ex är en skröna. Även om man är det, finns känslorna på något sätt kvar. Man måste agera för att kunna förändra sin situation. Om ditt förhållande avslutas på grund av att din partner varit till exempelvis otrogen, vilket till stor del leder till ilska – agera ut på den ilskan. Om man håller inne med all ilska kommer man till slut explodera, och då kan skadan bli större. Våga släpp ut det du känner och är det så pass illa prata ut med en psykolog/terapeut för att hitta balans och ett sunt förhållningssätt till framtida relationer.

En sak jag oftast lyfter fram till mina vänner men som jag själv inte är så bra på är; skuldsätt inte dig själv, det är lätt att man tar på sig ansvaret efter ett avslut. Men man måste lära sig att förlåta. Förlåt ditt ex, och dig själv, för att förhållandet har tagit slut. Det är vanligt att man beskyller sig själv för att ha gjort någonting fel, och kanske är det så att du har gjort det. Tänk över det beteendet och agera, lär dig och gör inte om det. Jag är en person som förlåter och som vill väl även efter ett avslut. Min lojalitet tar inte slut bara för att relationen avslutats, det kommer leva vidare inom mig, för jag slutar aldrig minnas det vi erfarit tillsammans. Så mina vänner genom att förlåta dig själv och din partner tillåter du både huvud och kropp att gå vidare. Släpp tanken av att ni ska återförenas om det inte funkar, men det behöver inte betyda att du måste släppa minnen av de känslor du tidigare upplevt med den du älskat. För säger jag; att jag älskar dig så kommer det alltid vara en stark känsla inom mig. Ta inte de känslorna förgivet, för även de kan ta slut när de inte omhändertas på rätt sätt!

 

En grå morgon, mycket jobb och prioriteringslista

Hej Babes,

Imorse tog jag mig ut i ett Malmö som inte sett solen på över en vecka nu. Varje dag exakt lika grått. Suck. Man blir inte lika motiverad till att hitta på mycket när det blåser och regnar samtidigt. Jag tror även att jag håller på att lägga på mig en förkylning för jag är helt svullen på mornarna, vilket jag lätt blir i samband med sjukdom. Men våga vägra bli sjuk för min del, mycket ingefära och grönt te så kanske jag slipper förkylningen. Jag har inte känt mig på topp och det speglar min blogg, har mycket i huvet och många bollar i luften. Hoppas allt landar och blir nästintill hur jag tänkt mig. Igår när jag kom hem så stängdes allt av. Jag var helt slut och kände en rädsla och oro i kroppen, jag vet inte hur jag ska förklara det eller hur man kan sätta finger på känslan. Det jag känner idag är något som jag känt för ca två år sedan, och det finns fortfarande kvar. Och oftast väljer jag att ta alldeles för mycket uppdrag. Nu till årsskiftet har jag tackat ja till medverkan i ett nytt media-projekt. Det kommer bli superkul, men oron om att jobba 24/7 visar sig påmind. Men med erfarenheten av att ”alltid vilja vara tillhands” har lärt mig att våga se vissa signaler som tydliga- genom att tacka nej och komma ihåg att vara rädd om mig själv och andas.

 

Möter mina drömmar och hoppas vi landar snart

God morgon mina vänner💗

Torsdag idag och jag är påväg till Helsingborg för ett möte. Stressen har lagt sig och jag känner för en gångs skull ro i kroppen. Jag har landat i ett nytt spår som kan leda till succé men kan även bli en flopp. Men det återstår att se, man måste våga för att utvecklas. Jag kommer berätta mer om mina tankar och processer i en Vlogg. Jag av alla ska börja vlogga, de som känner mig vet att jag inte gillar hur min röst blir när jag spelar in. Låter allmänt konstigt. Men detta ska jag sluta lägga vikt på och tänka på syftet. Nu ska jag ladda lite inför mitt möte. Innan jag gräver ner mig i pappersarbete vill jag påminna er därute, ett nej kan ibland vara det bästa som händer dig. Du må kanske inte ser det idag där du står men i framtiden kan du se hur ett avslut kan leda till något större!😀 i know! 

Förälskelsen som lägger sig och välkomnar den större rädslan

Idag är en vanlig dag och jag möts av rubriken ”Jag tror inte att man kan älska mer än tre gånger i livet”. Innan jag klickar mig in och läser inlägget ryser jag längst hela min ryggrad. Kan man inte? jo det kan man! Jag visste inte att det fanns en gräns. Men kanske är det så, att det finns en gräns och den gränsen är individuell. Någon orkar älska tre gånger, en annan orkar tjugo gånger och en tredje persons hjärta kanske är så svagt att det aldrig riktigt återhämtar sig från en. Hur många gånger orkar du älska?!?

Jag minns hur min första kärlek sa till mig en gång,  ”Jag vill hellre dö än att vi ska sluta älska varandra”. Tyvärr kan man inte bestämma hur länge eller mycket man ska älska en annan människa. Jag ville också hellre dö än att sluta älska honom då. Sen tittade vi på varandra några år senare och den där kärleken, förmågan att älska varandra så högt, den starka lågan av obeskrivliga känslor – den hade slocknat. Kvar fanns förståelse, tomhet, sorg och rädsla. När allt tog slut var kärleken mycket, mycket större än smärtan som kom efteråt. Det var ett så litet efterskalv i jämförelse till den exploderande kärleken vi hade under våra år som kära.

Jag var så sugen på att få älska igen efter det. Så fick jag chansen att göra det igen. Och när jag tog mig ur den relationen, så var efterskalvet större än allt jag tidigare upplevt. Det förstörde varenda ven, blodet kändes svart och hjärnan ruttnade sakta. Saker välte inom mig. Jag ville aldrig mer älska efter det. jag stängde varenda dörr och ville inte känna längre, men när jag trodde jag låst dörren till mitt brustna hjärta kom den jag minst anade och knackade på, gång på gång och tillslut bankade hjärtat igen. Men inte lika intensivt och spontant som tidigare utan mer eftertänksam och lugn. Idag är känslan jag har en bekräftelse på att det går att älska, men det krävs mer för att vilja inleda något seriöst efter flera hjärtesorg.  Så mina vänner jag tror inte att det finns en maxgräns på hur många gånger man kan älska, alltså innerligt älska en person. Men jag tror att kanske, i alla fall för mig, så finns det en gräns för hur många gånger jag kan laga mitt krossade hjärta. Jag tror inte att jag klarar av att laga det obegränsat med gånger och jag hoppas att jag slipper göra det. Men älska, det gör jag gärna med hela mitt hjärta gång på gång på gång.

dsc04318

Skönhet med en tanke i form av bling bling

Hej mina fina,

Dagen har rullat på ordentligt. Ligger i sängen och ska sova om en stund. Idag gjorde jag något som var bra för min själ. Köpte en hel del smycken. Mer än vad jag behöver men jag är en antingen eller människa. Vill jag ha något så ska jag ha det (undra vem man fått det av mamma). Kan både älska min envishet och ogilla den, då den sätter krokben för mig. Men den egenskapen innebär också att man inte ger sig, ett misslyckande är bara en tröskel för att lyckas (hopplös-optimist) senare. Nog om det, hoppas er start på veckan var lugnare?

Mina favoriter

dsc08687 dsc08693 dsc08698

Arabisk kväll med härligaste sällskapet, Lyckan i det lilla.

God kväll mina vänner.

Vilken härlig söndag, har haft finbesök och lagat god Libanesisk mat som uppskattades. Ikväll sover jag med ett leende på läpparna. Ni vet att många säger att vänner är rikedom, idag fick den meningen en ny betydelse. När mina vänner kommer in och mitt hem bara fylls av glädje, fjärilar överallt. De berörde mitt hjärta när de valde att komma med rosa bandet gåva för att ge ett bidrag till cancerfonden. A och S ni berörde mitt lilla hjärta och tacksamheten jag känner är enorm. Jag brinner verkligen för cancerforskning och uppskattar gåvor i denna linje. Kvällen var full av glädje och jag som inte skrattat på länge kunde idag känna ren kärlek och glädje med min bästaste vän A som betyder enormt mycket för mig, T som gör livet lättare och som alltid fyller mitt hjärta med kärlek och lycka och sist men inte minst Tyska S som är ett nytt bekantskap som jag ser fram att träffa flera gånger. Tack mina fina vänner, ikväll sover jag med ett leende och kom ihåg det är er förtjänst.  Älskar er!

dsc08662 dsc08668 dsc08669 dsc08672

dsc08677

Äkta vänner är som diamanter, värdefulla och sällsynta

Lördag, och dagen har varit helt fantastisk. En riktig höst-dag, där jag har gått promenad och landade på espresso house med Sasha och Adele. Äkta vänner är verkligen livets höjdpunkt. Jag hade en period i livet då jag hade extremt många ”vänner”. Jag valde det själv. I två år så umgicks jag mest med mina vänner och njöt av livets goda stunder. Men man märkte lika snabbt att de försvann när livet mötte motvind . Jag trivdes i att ha vänner i alla håll o kanter men oftast kände man hur mycket det tog på krafterna. Så efter en jobbig livsförändring valde jag att vara hemma, tända ljus, lästa böcker, skriva mål och be till Gud om ljusare tider. Jag led inte av det beslutet just av anledningen att det var självvalt. Jag insåg då att de vänner jag hade inte var bra för mig, jag tillbringade stor tid med mina få men äkta vänner och tog lärdomen att det är inte antalet vänner som räknas utan det är de som är äkta. Tack mina fina vänner för att jag får ha er i mitt liv. Nu ska det planeras inför middag imorgon, ska ha finbesök hemma hos mig.

Min bästa och finaste Adele 

14632810_10154483793896142_5040903269879823963_n 14731197_10154483931456142_4131406350844281525_n

 

Din avundsjuka är en förolämpning mot dig själv och inte mot mig eller mina prestationer!

Torsdag här, inte mycket kvar till helgen och allt skoj som kommer. Dagen har gått i full rulle, mycket skall hinnas med och jag ska mitt i allt detta skriva en lång presentation till ett uppdrag. Så man kan säga att mina ord är nästintill slut. Jag resonerar ofta kring makten och rikedomen man har som skribent, att mina texter kan nå ut till många. Inspirera och ge hopp om en förändring som bör ske nu för att ”rätt tillfälle kommer sällan”. Tack för att ni kommenterar och tar er tiden att ge mig all cred för mina texter. Men samtidigt vill jag lägga lite fokus på de som istället väljer den andre vägen; jag har läst din blogg och dina texter men jag låtsas som att du och de är betydelselösa. Märkligt och elakt beteende, och jag borde väl fattat att jag med min blogg skulle springa in i missunnsamma Arne och få gliringar från Bitter-Britta. Är det så jäkla svårt att vara bjussig? glädja sig åt andras framsteg (stora som små) måste allt handla om egen vinning, URRK! Jag kommer alltid drivas av att hjälpa andra att nå sina egna mål, Ett vanligt drag hos oss HR-människor. Jag älskar mötet med andra människor och har inte behovet av att hävda mina expertkunskaper, det är min bank och den använder jag i alla mina dialoger på ett professionellt sätt. Aldrig skulle jag stoltera med mig själv för att trycka ner andra. På sistone har jag fått höra kränkningar om att ”90-talisterna är lata karaktärer, de har ingen arbetsmoral eller etik kring arbetsregler”. Detta sägs i en dialog med mig och jag svarar alltid; du vet väl att jag är född på 1990-talet och här sitter vi för att jag ska stötta dig i dina arbetsrättsliga frågor, din matematik går inte ihop i mitt huvud. Samma skam och undanflykt i samtalet, och jag får ytterligare höra att jag är ett undantag.  Trött på att andra ska sätta etiketter på mig som att jag är ”ett undantag” eller överpresterande, nej jag är som många andra människor därute  på jakten efter välbefinnande och ett jobb som jag älskar och kan utvecklas inom. Punkt!

Så till dig som inte kan glädjas för andras framgångar utan har ett stort behov av att jämföra de med dig själv,  och sedan berätta om hur bra du skulle gjort det! Släpp din avundsjuka och missunnsamhet och jobba med ditt självförtroende i relation till dig själv. För du mår knappast bra med dig själv. Som bloggare har jag inga problem med att ge ris och ros till andra bloggare som ber om min åsikt. Annars håller jag tyst! Finns många stjärn-bloggare som gör ett kanonjobb och de ska få beröm lika mycket som jag får för mina arbetsinsatser på jobbet för deras blogg är deras jobb! igår efter jobbet hade jag ett samtal med en nära manlig- vän om just detta hur ledsen jag blir när jag blir påhoppad (även om det nu löste sig och jag berättade hur jag upplevde sms-terrorn) men min fundering är hur kan en förutsättningslös träff  skapa en hel del ifrågasättande istället för ett glädjande respons. Jag blev verkligen ledsen!  Även om man vart med om mycket så finns det utstickare eller låt säga klassiker, ”jag fick till en kund, wiihooo” responsen man får; ja men den kunden är inte värst så svår att ro i hamn, jag kunde också få den om jag ansträngt mig?!? Så himla o-charmigt beteende tycker jag. Avundsjukt, patetiskt och tråkigt. Som om fler personer inte kan nå samma mål? Jo det kan man, titta bara på bemannings branschen, alla går till liknade kunder men allas ordertavlor rullar på och de bedriver verksamheterna framåt.  Så snälla du sluta se mig som om jag vore någon slags farlig konkurrent?? Vi kan väl hjälpa varandra? Man behöver inte äta hela kakan själv, jag föredrar att dela med mig och faktiskt bjuda. Men vill du vara med i fikan så ska du också bjuda. Summan av denna text är avundsjuka är ett sätt som verkligen inte klär en enda människa. Inte missunnsamhet för den delen också. Fet tumme ner på den. och nej mitt leende kommer du inte lyckas radera bort!

14658164_10154476338036142_1351498433_n

Jag tänder ett ljus, och hoppas att cancern brinner bort

Idag vill jag skriva om något som berör mig och många andra nämligen cancer. Den sjukdom som kommer in i förhållanden och väcker skräck och oro man aldrig känt tidigare. Den skrämmer och den relateras oftast till ett slut, ett successivt slut som man lär sig att leva med. Jag som många andra lever med denna oro och skräck, varje dag är en kamp. Kampen om att min älskade ska bli frisk och återhämta sig från det som skakade vår värld. Han har förändrats i både ork och utseende. Medicinerna han får gör honom trött och svullen. Och jag mina vänner blöder och lider inuti varje gång jag tittar in i de klarblåa kristall ögonen som signalerar trötthet och orkeslöshet. Jag känner en djup maktlöshet, jag som är fixaren står idag som stöd. Men jag nöjer mig inte med att bara vara stöd utan jag vill göra allt i min makt så att ingen känner eller genomgå vår kamp mot cancern, där varje dag är tyngre än dagen innan. Det gör jag genom att stötta cancerforskningen, jag träffade en eldsjäl i namn Stefan han äger och bedriver butiken Living furniture. Den mannen är nog en av få som man känner enkelhet i dialogen med och mycket ödmjukhet. Tack för att du valde att ringa tillbaka och att jag och du numera är vänner. Stefan är en person som kämpar med att förbättra sin verksamhet men han har fortfarande fokus på att visa omtanke och stöd för cancerfonder. Han valde att ta in Burn-cancer ljus där en del av pengarna går till cancerforskning. Det som fångade mig med hans val var; för mig har alltid ljus inneburit hopp. I min värd så står ljus för att tända ett mörker av rädsla och ovisshet. Tänd ditt ljus och tänk på mig, tänk på alla som lider av cancer och deras anhöriga som lider i tystnad. Jag kan inte göra mycket för att trolla bort min älskades diagnos utan det lilla jag gör är att ekonomiskt bidra med att stötta cancerforskningen för att ingen annan ska få det samtalet jag fick. När hela min värd rasade, jag darrade av rädsla och har fortfarande långa sömnlösa nätter där tårarna rinner och hoppet inombords känns försvunnet. Rädslan jag och min familj bär på är svår att beskriva, vi tackar Gud för varje dag vi får! Jag vill ha fler Stefan i alla former av verksamheter, för när vi alla skänker det lilla vi har att ge då kan vi rädda en familjs tragedi.

dsc08647

dsc08648