Jag skiter i hur du vill ha det- jag vill ha det bästa!!!

Trött på hur andra vill sympatisera deras val och liv, och där står man och får nästan be om ursäkt för att man kämpat och är framåt. Jag vet att alla inte har samma förutsättningar men ibland får man göra det bästa av sitt liv, stå upp för sina val och sedan förändra det man har möjlighet att förändra. Men att missunna andra är inte så vackert. Jag kommer ihåg när jag var yngre och ogillade maten som serverades, och då dök det klassiska uttrycket: ”Zeina ät upp, tänk på barnen i Afrika som svälter” det motiverade mig aldrig att äta upp något jag inte tycker om.  Att ” påminna oss om att Sverige är mer jämställt än andra länder i världen” har aldrig gjort att min drivkraft om kampen mot ett jämnställt samhälle upphört eller att jag slutar kalla mig för feminist . Att jämföra min livssituation med någon som har det värre än mig har aldrig fått mig att känna mig tillfredsställd med mina ambitioner och mål i livet. Varför skulle jag nöja mig för att andra har det sämre? Varför ska jag nöja mig med något som är skit bara för att det kunde ha varit värre? Det är en fråga som jag ställt mig själv många gånger. Och tro mig det är därför jag inte har några problem med att vända klacken och gå när jag inte ser någon utveckling eller fördel i olika situationer. Var inte rädda för att tacka nej, ett Ja är inte alltid attraktivt och utvecklande.  utvecklingen går framåt vilket innebär att världen inte stannar upp på grund av allt som händer, man måste blicka framåt och se möjligheter och inte fasta i alla hinder.  För nöjer vi oss så kommer vi aldrig utvecklas eller komma på något bättre än det som är bra idag. Tänk bara på telefon- industrin. vem sa att man behöver en kamera i luren? Idag kan man inte tänka sig en telefon utan kamera? Men det är även viktigt att vara medveten om alla tråkigheter som uppstår i världen för att kunna driva  diskurser framåt.  min mening är inte att vi ska vara kallblodiga människor som skakar av oss allt tråkigt som uppstår, men mitt i det skall man finna en väg som leder till en förbättring av situationen. Men vi behöver inte stanna upp vår egen utveckling för att någon annan ska komma ikapp för att den valt att köra på LOW-mode. Det låter hemskt men  försök förstå meningen, det är i stora kontexter jag skriver, men för att förenkla det kan man ta det till ett personligt plan som många kan relatera till; förhållanden.

Många väljer att accepterar killar som är ”helt ok” för det kunde vara värre.  Jag har alltid sökt det bästa i min partner, ett komplement som andra inte behöver förstå. För det gör inte alltid omgivningen kan jag lova, men inget slår målmedvetenhet, företagsamhet, intellektuellt utbyte och en man som inte nöjer sig med rester utan han kavla upp skjortärmen och kämpar sig uppåt. Flertal gånger fick jag höra Zeina, vad ser du i den personen? Många gånger ville jag svara det du aldrig kommer se; då du nöjt dig med att han är snäll och trofast (Krav/egenskaper jag tycker är självklara) som om att det är grunden för ett förhållande. Ja tur att vi alla är annorlunda, och att det finns de som nöjer sig med det lilla. Men jag min vän, vill ha det bästa utav livet. Det är som media/folks reaktioner på att Angelina skulle nöja sig med Brad trots att han i min mening är en ett svin- jag hade lämnat honom.  För det finns så mycket bättre än en doushebag i fint fodral (om ens det).

Jag blir lika förbannad varje gång jag får höra vuxna kvinnor/mäns argumentationer kring olika diskurser. Exempelvis incidenten som uppstod i Frankrike där en kvinna valt att vara heltäckt i en strand som tvingades klä av sig. Vissa ansåg att ”dessa muslimer är alltid kränkta”, ”ta seder dit du kommer”, ”sluta gnäll”och ”vad gör en sådan på stranden, hon hör inte hemma där”. Ska vi kvinnor sluta bry oss om vår kamp om att äga vår egen kropp för att det inte var jag som fick klä av mig,  att klä på eller klä av oss ska vara vårt eget val och att referera  det till att det finns kvinnor som har det värre än den kvinna som fick klä av sig är i min mening Bullshit, Självklart kommer jag alltid engagera mig i samanhang där jag kan göra en positiv förändring.

För vi kan inte leva efter andras förutsättningar eller begränsningar. Det enda vi kan göra är att ge allt för att vårt liv här och nu ska bli så bra som möjligt. Och då kan vi inte nöja oss med att det är helt ok idag för det drabbar inte mig då andra har det sämre.  Jag kommer inte nöja mig med lagom, jag kommer alltid finna det bästa för mig själv.

13051699_10154024165551142_7702481168839510951_n

 

The Valley of Speed

Vilken dag igår, var och tittade på motorbanan ring Knutstorp. Gud jag älskar hastighet och bilar, finns inget bättre.  Att även dela det med människor jag tycker om är fantastiskt, man skrattar och har kul ihop. Och självklart fuskar jag till det med lite godis.

dsc07841

dsc07840

Sen efter fart och bilar så blev det shopping i Väla (Helsingborg) det lite hemma mys-kläder. Efter det var det snabbt hem för festligheter. Dagen var helt underbar, vädret var på topp och dagen var fantastisk.

dsc07848 dsc07852

Dröm-bilen är funnen och nu är det bara dags att spara då. Min blogg all over the place. Hoppas ni har en fin dag.

Jag vann bachelorboxen!!

Hej mina fina,

När jag var på bloggmingel i onsdags så hade jag för första gången turen att vinna något. Det var fantastiskt att vinna något som man kan ge till någon annan som uppskattar det. Jag kände direkt när jag  såg  Bachelorboxen att den vill jag ha då deras Benjamin Barbers Body lotion var något fantastiskt. Den doftade magiskt gott. Rekommenderar den starkt till alla karlar som vill lukta fräscht. Allt annat från  Resteröds, Colgate, maraton strumpor och annat var utmärkt. Oftast finns det så många glammiga boxar för oss kvinnor, och mycket utbud så denna idéer där män får involveras i skönhet var väldigt uppskattad. Tips, många tjejer undrar ofta vad de ska ge sina respektive, vänner eller familjemedlemmar i gåva osv. Detta är så underlättande och välbehövligt för mycket är användbart. Så gå in och kika på utbudet HÄR!

dsc07788

dsc07791

Bloggmingel inne i fantastiska Scandic Triangeln Malmö

God kväll mina fina.

Vilken dag jag haft, det hela började med ett utbrott på morgonen där mina känslor fyllde hela lägenheten. Ni vet det eviga- vad ska jag ha på mig dilemmat. Tårar, lite skrik och slutligen slog jag till garderoben då blev allt lite bättre. Körde på enkelhet, Svart och vitt med en touch av guld detaljer.

Efter jobbet var det att ta sig till skräddaren och testa byxor som jag lämnat över, och därefter springa in till MQ för att köpa en blus då jag tappa kvarg på min tröja som jag hade tänkt ha under bloggminglet. Men som tur har jag en grym kompanjon , min alldeles egna Sojka som alltid är min superhero. Bättre vän kan man inte ha!

dsc07754

Med min fina halva, Sojka så blev eftermiddagen mycket bättre än förväntat. Jag minglade och vann ett pris, så det kändes intressant och trevligt att träffa nya människor. Nu känner jag bara, NU JÄVLAS ska den här bloggen rocka och bli något stort. 08:an nöjer sig inte med lagom direkt, det ska bli stort och inspirerande för mina följare.

dsc07761

Jag, Sojka och lilla Elias.

dsc07777

dsc07785

Ett stort tack till Käthe. Hon gjorde att jag kände mig bekväm och välkommen till minglet. vi hade många gemensamma nämnare och Tusen tack för priset. Ser fram emot att träffas.

 

En bra chef skapar arbetsglädje, är det så enkelt?

Oftast hör jag människor i min omgivnings frustration vad gäller deras arbetsgivare. Någonstans försöker jag lyssna och ta till mig, påminna mig själv om hur jobbigt det var att en gång i tiden besitta den rollen. När jag fått frågan om vad som drev mig till att bli chef, så är svaret sorgligt men ärligt. Det är visserligen de dåliga ledarna jag haft, allt ifrån härskarteknik till förolämpning på arbetsplats. Men mitt i allt detta så har bra ledare sett ett driv i mig och vågat lägga ansvar på mitt bord. Men jag har även mig själv att tacka, jobbat stenhårt och lämnade aldrig något åt slumpen.  Många gånger funderade jag som chef, hur ska jag uppfattas som goda ledare och vad är ett gott ledarskap, hur formas det och vem avgör om det är bra eller inte?.

Lyhörd, modig, beslutsför, tydlig, kommunikativ, ödmjuk, empatisk, god självinsikt, utvecklings- och förändringsbenägen, tillåtande, kreativ, innovativ, visionär, eftertänksam, uthållig, prestigelös, kunnig, strukturerad, delegerande, resultatfokuserad, relationsorienterad, tillgänglig, omtänksam, trygg, pålitlig, ärlig etc etc. Ja, listan kan göras hur lång som helst över önskvärda beteenden som man som chef skall besitta. Men ingen enskild individ kan ensam besitta alla dessa förmågor. Men vad som avses som ett gott ledarskap skiljer sig dessutom inom olika branscher och verksamheter beroende på verksamhetsidé och mål som finns. Inom bemanningsbranschen finns det viktiga delar som är sammankopplade till ekonomi vilket sätter krav på chefer som inte medarbetare alltid ser.  Det jag lärde mig snabbt var att som chef kan man inte göra allt på egen hand. Det är genom dina medarbetare ni tillsammans kan nå framgång i verksamheten. Till alla mina vänner som kämpar dagligen med sitt ledarskap så vill jag påminna er om att det finns inget facit på vad som är en god ledare. En framgångsrik ledare kan se ut på och agera på så många olika sätt. Vad som formar ledarskapet beror på flera faktorer som samspelar – dina individuella beteenden och kunskaper, dina förutsättningar för uppdraget och inte minst det sammanhang du är verksam i.

Men en sak som har påverkat mig idag i mina arbetsval är vem som skall bli min chef/ledare då jag idag valt att släppa chefskapet för tillfälle. Man måste fråga sig som medarbetare: ”Vem är det jag rapporterar till? Vem kommer att bestämma och fatta beslut om min karriär?” Jag har både haft turen att ha chefer som utmanade mig mycket och samtidigt gav mig utrymme men även haft chefer som pressat mig så att jag blivit utbränd av ständig stress. Jag brukar alltid reflektera i mitt arbete varför vissa blir prioriterade och andra inte, då jag jobbat som rekryterare så handlar inte allt om ett bra CV utan om andra faktorer. För det finns sjukt mycket duktiga människor där ute, men får du ingen plattform och inget mandat, då spelar det ingen roll hur smart och bra du är. Så välj rätt chef, det är viktigare än din roll och din titel.

Ett tydligt karriärstips jag jobbat efter är att alltid leverera, att alltid jobba hårt och inte lämna något åt slumpen. Det är aldrig okej med en okej leverans. Ska man kunna konkurrera måste man vara strået vassare än alla andra. Jag har alltid haft inställningen att: Ingenting är omöjligt, bara mer eller mindre jobbigt. Det handlar om  vilken attityd och inställning man har till sitt arbete. Som chef var inte alla mina uppgifter motiverande men jag var tvungen att beta av de successivt för att få saker gjorda men också för att ha ett långsiktigt tänk i det man gör. Det man ska tillåta sig själv är att göra ”misstag”.  Jag har själv blivit utslängd med huvudet före av en kund, med all rätta, för jag gjorde en dålig leverans. Efter det samlade jag hela mitt team och hade ett väldigt öppet samtal om vad som lett till det resultatet. Jag tog även mitt ansvar och såg till att gruppen drog några lär-domar av det. Det finns alltid något att lära av allt. Det finns inga misslyckanden, bara feedback. Man måste lära sig av saker som går fel.  När jag var yngre så hade jag en hat-kärlek till konstruktiv kritik, jag hade svårt att skilja på saklig kritik och personlig kritik. Allt blandades och jag tog allt hårt. Jag hade noll självinsikt när jag var yngre. När jag kom in i rekryteringsbranschen var den inte speciellt etablerad som idag och det var ganska lätt att ta plats så jag tyckte väl att jag ägde världen och var bäst. Med åren har jag lärt mig att kliva åt sidan och titta på sig själv, precis som jag tittar på mina kunder när jag ger dem råd och tips. Det jag inte kan, överlämnar jag till sakkunniga och accepterar att jag inte är expert på alla områden eftersom de kan en massa saker som inte jag kan. Men det gäller ju att man inser det. Den dagen jag tror att jag är fullärd, då är jag körd. Det är viktigt att hela tiden känna nyfikenhet och lära sig nya saker samtidigt som man accepterar att man inte kan tycka allt är intressant. Som ledare blir du aldrig färdig. Ledarskap utvecklas och tränas under hela yrkeslivet, i din vardag och i dina misslyckande.

 

14442737_10154411755676142_1022280554_n

14407530_10154411755726142_671232046_n

 

 

 

På väg till fina Hadil

Hunnit med mycket denna söndag, både städat hemma och fixat i garderoben (tro mig det tar aldrig slut). Var i Löddeköpinge och sökte lite inspiration för hösten som kommer in lätt, blev shopping när vi åkte hemmåt. Blev även en snurra till Möllan för att köpa arabiska sötsaker, inte kommer man tomhänt till sina vänner. Nu är jag redo för att skratta och njuta av nya vänskap.

Njut av nuet mina fina läsare, livet är här och nu. Finns mycket man kan oroa sig över men det hindrar inte att saker inte inträffar. Utan lev när du kan och skratta fullt ut.

Dagens Zeina

Kärlek från första ögonkastet💙

Jag och min vän Sojka, träffades första gången av en ren slump egentligen. Eller man kanske ska säga en planerad slump, jag var chef på ett bolag och behövde sponsra bloggare i södra Sverige, då Stockholm var fullt ”sponsrat”. Jag börjar titta runt, samtalade med Hugo Rosas och då dyker Sojkas namn upp. Jag börjar följa denna kvinna och känner direkt; vilken kvinna, henne vill jag ha. Då jag själv var bloggare så vet jag av egen erfarenhet att ”vår värld” är lite speciell då man blir ett varumärke och det privata/personliga försvinner med tiden. Men så var inte Sojka. Hon var HELT äkta. Jag träffar henne och min bild av henne besannas, hon har inte formats till ett ”egenkär monster” utan hon var sig själv hela tiden. Respektfull och varm med en härlig skånsk dialekt som jag varken då eller idag alltid kan begripa (tipset är; säg bara Jaaaaa). Vår relation förstärktes då jag träffade henne när jag besökte Malmö och sen dess har vi haft ett on och off förhållande, men sen så vände det. Jag lämnade STHLM och flyttade till Malmö, då slog vi hål på alla tankar och började träffas som vänner.

Vi klickade direkt! Sådana entreprenörer som vi är när vi ses så pratar vi mycket företagsamhet och då kom idén om att startat upp en gemensam blogg. Vi tog vår tid och tänkte många gånger; hur ska vi göra detta utan att låta det gå ut över vår vänskap eller våra privata liv. Snabbt kom vi fram till att båda utav oss har samma livsfilosofi. Vi respekterar varandras privatliv men vill samtidigt komma långt i vårt  projekt. Idag står vi upp och är starka tillsammans, jag kan inte välja en bättre samarbetspartner än denna fantastiska kvinna. Vi kompletterar varandra och framförallt stöttar vi  varandra i både med och motvind. Vi är ett SUPER-team. Jag som jobbat som chef och teamleader vet om någon hur viktigt det är med blandad kompetens för att bygga ett moget och stabilt team. Vi är olika men ändå så lika. Vi delar likande värderingar men har olika åsikter om utförande.  En av våra största målbilder är att inspirera och motivera läsare. Jag har alltid fått kappan ”entreprenörskap, ledarskap och företagande” och är numera överlycklig att jag kan dela denna fantastiska uppgift med Sojka. Bilden nedan valdes inte av slumpen utan vi tror båda på att företagsamma kvinnor ska bära varandra, för det gör vi! Vi tror på att lyfta varandra- för det är då vi gör varandra bättre och utvecklas💙 

 

 

Det är en tuff jävla fotbollsmatch, som VI ska vinna

Hej mina gamla och nya bloggläsare, kul att just du hittade hit..
Jag har sedan allt hände känt att det kanske skulle vara skönt att skriva. Det rensar tankarna och sorterar den oreda som finns i våra huvuden. Att livet är skört, det visste vi. Men att något sådant som just inträffat skulle drabba oss var helt otänkbart. Alla lever på sina liv i en rusande fart. Det ska pluggas, det ska jobbas, det ska umgås med vänner, det ska planeras framtid, det ska bråkas, det ska skrattas. Livet ska försöka levas på ett så lyckligt vis som möjligt. Gör det du vill, tänk inte på vad andra tycker och tänker, ”gör det som gör just dig lycklig”. Detta motto har jag försökt leva efter så mycket som möjligt under mina 26 år. Men att jag skulle bli såhär medveten om hur sant det faktiskt är, kunde jag aldrig föreställa mig.

Men idag tänkte jag skriva om något som jag många gånger försökt jobba med (mentalt), och det är att vända olycka till något positivt. Det är inte det lättaste men med träning så är det faktiskt möjligt. Ett besked jag fick för ett tag sedan har gjort att jag kände; är detta botten för mig, hur ska jag någonsin kunna känna glädje efter detta? Inledningsvis började jag med att påminna mig själv om att när man är på botten så leder alla vägar uppåt. För visst är det så när det är riktigt svart blir det minsta lilla gnista tydligt, så min vän fånga upp och ta tillvara den. Ingen kan gå igenom livet utan sorg, men det finns något väldigt vackert i sorg och det är styrkan som man aldrig vetat om som visar sig tydligt. I mitt fall kom två jobbiga besked direkt efter varandra, jag hann inte smälta in allt utan jag föll direkt, hjärtat brast och all sorg jag känt innan var inte ens i närheten av denna sorg. Ren svenska; jag gick sönder och mitt hjärta krossades i tusen bitar. Men i all denna sorg har mina stjärnor gnistat extra, saker jag tidigare tog förgivet blev tydligare. Familjens betydelse blev livsnödvändig och mina riktiga men få vänner, ni har glänst extra. Jag blev mitt i all sorg tacksam för all kärlek jag fick och all omtanke. Jag lärde mig att fånga tillfället och njuta av det så länge jag kan och har möjligheten. Men det innebär inte att smärtan försvinner, när någon i din närmaste omgivning drabbas av tumörcancer så känns livet piss och sorgen tar aldrig slut. Det som aldrig nånsin fick hända hände. Det som inte drabbar en själv drabbade oss. ”Oavsett vad som händer så har vi alltid varandra, tillsammans är vi starka”. Det har alltid varit våra trygga ord här i livet. Det låter kanske klyschigt men så är det. I flera år har vi varit familj och vi har gått igenom andra prövningar i livet. Prövningar som tillhör livet. Genom dessa prövningar har vi alltid kunnat lita på att vi har varandra. Det har gjort oss starka, tillsammans har vi alltid varit starka. När något sådant här inträffar slås ens ben omkull. Någon kommer bakifrån och sparkar på benen så dom slås omkull, man ramlar och får ingen hjälp upp. Tidigare har vi hjälpt varandra upp, men den här gången går inte det. Nu har livet givits bort till sjukvårdens händer. Nu är det inte längre vi som har kontrollen, nu måste dom ta över kontrollen. Att känna den maktlöshet vi känt de senaste två månaderna går inte att beskriva med ord. Vi är fortfarande som starkas tillsammans, förstås. Men nu är vi tillsammans med läkare på sjukhuset. Nu måste vi lita på att de gör det yttersta för oss. Och det är inte lätt. Men det är så det måste vara nu.

Men tillsammans med dom ska vi visa livet att det är långt ifrån över. Nejdu livet, det är inget som är klart än på ett tag! Du kom och knackade på, skrämde oss med din mörkaste sida. Men där i dörren med ditt mörker kan du också vända och gå hem. För vi har massor år kvar tillsammans, jag , du och solen. Glädjen, lyckan, bråken och framtiden. Jag älskar dig, glöm aldrig det.

 

img_7289