Kalla mig för jävla snobb om du vill, men jag tar ingen skit längre!

Idag blev jag minst sagt förbannad, då en person i min närhet som jag tycker om berättade om att hen kände sig utfryst av sina arbetskollegor. Alla vi kan ibland känna ett visst motstånd inför att gå till jobbet ibland. Men är det så pass illa att du upplever ren och skär ångest och börjar bli riktigt nedstämd? Då kan det vara tecken på att du inte behandlas väl, kanske rentav blivit utfryst av arbetskamrater eller av din chef. Försök då ta tag i din situation så snart du kan. Och tänk på att du har rätt till hjälp och stöd!

Jag känner en djup frustration då vuxenmobbing är hemskt, som tidigare chef var jag utrustad till att inte alla kommer tycka om mig. Jag kunde hantera det till viss del, men ibland gick det översstyr när mitt privat liv drogs upp. Jag satt ner foten och var tydlig i vad som är ok och vad som inte är acceptabelt. Det var många oskrivna regler som jag lärde mig. Men många gånger i medarbetarsamtal kom ordet utfryst upp, vuxenmobbing är HEMSKT! Som ung chef blev jag utfryst av de äldre ledarna då de inte ville ha ”ungdomar i gänget” och min livsstil blev ifrågasatt och jag blev dömd som överklass-snobb/ överklassbratz. Att jag är ett modelejon vet många redan om, jag har varit i den industrin och trivdes som fisken. Men skall jag dömas som dum för det? Det tar jag inte. Jag stod upp för mig och konfronterade motståndet i öppen dialog där inga ursäkter eller missförstånd användes i min dialog. Jag sa mitt PUNKT, och vet ni vad? herrarna respekterade mig därefter, de ville ”till och med” dela en rökt whiskey med mig (tack men nej tack)! Att få respekt är inte alltid en självklarhet, speciellt om man inte ser ut som normen, då får man ursäkta sig och ibland inte vara med. I Malmö så har jag blivit utsatt för att jag är en 08, Min dialekt är annorlunda och visst är vi storstadsmänniskorna snobbar?! Ren och skär idioti. Jag ursäktar inte dig och dina dumma småstads-åsikter för jag förstår inte alltid vad du säger. Det handlade och handlar idag om att inte stå ut med vad som helst och våga stå upp för vem man är. Ingen annan definierar mig själv än jag. Ta inte skit handlar om att inte böja nacken och låta andra trampa på mig. Ta inte skit handlar om att våga vara jag. Ta inte skit handlar om att stå för sina egna val. Ta inte skit handlar om att våga vara MIG själv.

Så till dig som blir utsatt av all sorts utanförskap, så finns det två vägar att gå eller så bokar du samtal med berörda eller så byter du jobb, umgänge eller partner. Våga sätt ditt välmående föra allt annat.  För du skall vara rädd om dig själv! Det jag även vill nämna (läs ordentligt nu vännen) är att ”ta inte skit” handlar också om hur du väljer att förhålla dig till det andra gör eller säger till dig. Ta inte skit handlar också om att sortera det du kanske bör ta till dig för att det kan vara din del i det som sker men också att sortera bort det som definitivt inte handlar om dig utan om motpartens osäkerhet. Folk får kalla mig för bratz, jag skakar av mig det och går vidare. Oftast är baktalare fans eller åskådare som beundrar ditt liv med andra ord vill leva ditt liv. Du kan tyvärr inte hindra eller stoppa människor från att tala om dig och du kan inte heller ändra människors mentalitet men det du kan göra är att luta dig tillbaka, skratta åt dessa ”low-Life” människor som inte har något mer intressant i sitt eget liv än att tala om dig. Så  sträck upp dig nu och kom ihåg att du är en reminder/påminnelse för dessa haters om att du är bättre, kommit längre, utvecklas och är allt de någonsin önskat sig. Så min vän titta över och se att det mesta grundar sig i avundsjuka, Kan jag inte vara du så snackar jag om dig. Är du framgångsrik och duktig så sticker det alltid någon. Har du fina kläder och ett fint hem så stör det alltid en Eva därute. Och dessa troll tar inte slut eller försvinner men gör som jag gjort i flera år ; gå rakryggad och om du inte kan blända dem med din briljans, förbrylla dem med skitsnack.

 

14528328_10154436103176142_227329696_n

 

Mitt i veckan

Bonsoir!

Onsdag idag och här regnar det och är riktigt höstrusk ute. Jobb, och lite mode-uppdrag idag på eftermiddagen. Hoppas det blir en bra dag med mycket inspiration för mitt kommande projekt ! Det var längesedan som jag kände så mycket för ett projekt som jag gör för denna förändring. Ibland kan förändringar vara läskiga, de kan få en att riskera mycket men i mitt fall så ser jag bara utmaningarna i ett nytt steg mot något ”okänt”. Jag är taggad och behöver en bra bas att arbeta mot, detta kommer bli intressant och lyckat (förhoppningsvis).

Dagens tjej
dsc07900

 

 

 

Today with my POM POM

Hej tisdag!

Jag har haft en fantastisk morgon där allt flöt på som det ska och det var såå skönt. Jag har börjat köra en sockerdetox då jag känner att jag ätit galet mycket sötsaker både under sommaren och även nu efter. Kläderna sitter lite tightare och jag mår väl inte så bra av all socker jag får i mig. Jag brukar oftast tillåta mig själv att äta sötsaker eftersom jag är i stort sätt är hälsosam och inte vill utesluta något gott . Men med mig så finns det tendenser att det kan bli för mycket (det här med lagom funkar inte), jag är inte sugen men äter bara för att. Jag mår alltid dåligt efteråt och får ett dåligt samvete, så vill inte jag känna. Så nu har jag bestämt mig 10 dagar utan socker. Vill se om det påverkar mitt humör och min kropp. Lets do this!

Dagens Zeina  

 

Polotröja: Soaked in Luxury
Kjol: Åhlens
Skor: Novita
Väska: Balenciaga
Halsband: MQ
Pom Pom: Michael Kors
Klocka: Guess

dsc07890

Nu kör vi tisdag babes! Puss

Jäkla hederförtrycket som aldrig tar slut!

Igår träffade jag fina Frida, en kvinna med skinn på näsan. När vi är tillsammans känner jag en stark pow-wow women känsla. Något jag och Frida har gemensamt är vårt engagemang i kvinnofrågan. Så igår tillbringade jag min eftermiddag på Rosen, After Work på temat Hedersrelaterat våld som Skåneförbundet och Liberala Kvinnor planerat.  Älskade Gulan Avci var språkrör för frågan. Jag har i några år föreläst om våld i nära relationer och hedersrelaterad våld, samtidigt skrev jag min anhandling i denna sakfråga.  Jag tror starkt på att; ska Sverige komma tillrätta med hedersförtryck och våld måste fler kasta sina skygglappar och våga se, våga se vilka värderingar/kvinno syn invandringen infört och ha integrationsstrategier för att motverka all hedersrelaterad våld. Hur många Fadimeh behövs för att man ska se allvaret i denna hemska handling?. Jag är trött på att denna kamp/debatt har blivit i stort sett den utländska kvinnans kamp mot jämställdhet. Det behövs en seriös debatt om vilka grundläggande värderingar som ska gälla i Sverige och det utbredda hedersrelaterade våld och förtryck som förekommer i detta land. Landet där mänskliga rättigheter skall gynna alla medborgare, här ska inte kvinnor/unga tjejer vara rädda för att ta sina egna beslut över sina liv. Våld och förtryck måste förebyggas och bekämpas kraftfullt på alla fronter i samhället, för att motarbeta hederkulturen måste vi ha insatser som är sammankopplade till integrationsplanen.

När jag skrev min avhandling så blev jag nästintill mörkrädd för hur hederskulturen tagit plats i kvinnors liv. Det var svårt för mig att referera då jag inte var utsatt men jag har tagit del av hedersförtrycket av omgivningen, det kan vara någon moraltant/gubbe som påpekar att min klädsel är felaktig enligt dennes kultur eller tro.  Det som är mest sorgligt är att förtrycket utspelar sig mest på barn och ungdomar. En stor del av unga tjejer och killar i Sverige lever under förtryckande hederskulturella normer, som påverkar vilka de får umgås med, hur de får klä sig och röra sig utanför hemmet, vilka lektioner de får vara med på, vem de får gifta sig med (tvångsgifte) och hur de ska utforma sina liv. Att driva denna fråga innebär också ett hat som jag får ta, man kämpar med livet som insats och blir ständigt anklagad för att vara både rasist och islamofob.  Kampen mot det dagliga förtrycket och hoten från de starka krafter som vill stoppa ens arbete och kunskap är starkare än vad många tror. När jag skulle hålla ett föredrag i en kulturell församling blev jag attackerad av en Afrikansk-man som sa det ena och det andra om hur jag ska brinna i helvetet osv.  Han skrämde upp mig för stunden, men min starka glöd och engagemang gav mig styrkan att fortsätta denna kamp. Ju mer hat och attack jag möts av, desto mer vet jag att denna fråga måste diskuteras, ni skrämmer inte mig längre. Sorgligt men sant!. Att vara muslimsk feminist är inte lätt de senaste åren då spänningarna som finns i det svenska samhället ökat markant.

Att prata om detta innebär alltid en risk, jag är medveten om jag utmanar starka krafter. Men jag tänker inte leva med att inte säga något när jag ser hur intolerans och förtryck breda ut sig och jag är beredd att ta riskerna oavsett vad det innebär för mig. Så alla mina systrar där ute, behöver du hjälp så finns jag här för att stötta dig och hjälpa dig ut. Jag har goda relationer till både advokater och jurister som är specialiserade i dessa frågor. Det finns så mycket hjälp här ute.

I många storstadsförorter styr kriminella gäng och där råder utanförskap och fattigdom. Bilbränder är inte något sällsynt och blåljuspersonal utsätts för stenkastning vid utryckningar. Moralpoliser ger sig på kvinnor som inte har ”rätt” klädsel eller som är på ”fel” ställe vid ”fel” tid. Vad händer med Sverige som en gång i tiden var ett land där demokrati, mänskliga fri- och rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män respekterades. Idag är det inte så. Men det innebär inte att vi ska acceptera det faktum att det ska förebli så, vi är här för att jobba emot denna okunskap/förtryck som präglar många människors liv. Jag tar mig in i denna kamp igen men denna gång i södra Sverige, och jag hoppas att du som läser detta väljer att inte dra alla över en kam. Genom att hävda ”det stigmatiserar muslimer” har man slagit lås om debatten – om och om igen. Kom ihåg att muslimer är inte ett kollektiv utan en mosaik av olika trosinriktningar, religiositet och bakgrunder. För att nå en saklig debatt framöver måste vi släppa  kollektivisering, beröringsångest och skygglapparna.  För att  vi skall undvika polarisering så måste vi inte falla i fällan att tala om ”stigmatisering av muslimer” vid varje tillfälle – denna felaktiga kollektivisering göder bara polarisering. Det är hög tid för media och resten av majoritetssamhället att göra det för en saklig debatt där förändringsarbetet är i syfte och inte stigmatisera en målgrupp som problemet.

14483685_10154430514276142_337442119_n 14502083_10154430514281142_1711698891_n 14518244_10154430514271142_625060890_n

Jag skiter i hur du vill ha det- jag vill ha det bästa!!!

Trött på hur andra vill sympatisera deras val och liv, och där står man och får nästan be om ursäkt för att man kämpat och är framåt. Jag vet att alla inte har samma förutsättningar men ibland får man göra det bästa av sitt liv, stå upp för sina val och sedan förändra det man har möjlighet att förändra. Men att missunna andra är inte så vackert. Jag kommer ihåg när jag var yngre och ogillade maten som serverades, och då dök det klassiska uttrycket: ”Zeina ät upp, tänk på barnen i Afrika som svälter” det motiverade mig aldrig att äta upp något jag inte tycker om.  Att ” påminna oss om att Sverige är mer jämställt än andra länder i världen” har aldrig gjort att min drivkraft om kampen mot ett jämnställt samhälle upphört eller att jag slutar kalla mig för feminist . Att jämföra min livssituation med någon som har det värre än mig har aldrig fått mig att känna mig tillfredsställd med mina ambitioner och mål i livet. Varför skulle jag nöja mig för att andra har det sämre? Varför ska jag nöja mig med något som är skit bara för att det kunde ha varit värre? Det är en fråga som jag ställt mig själv många gånger. Och tro mig det är därför jag inte har några problem med att vända klacken och gå när jag inte ser någon utveckling eller fördel i olika situationer. Var inte rädda för att tacka nej, ett Ja är inte alltid attraktivt och utvecklande.  utvecklingen går framåt vilket innebär att världen inte stannar upp på grund av allt som händer, man måste blicka framåt och se möjligheter och inte fasta i alla hinder.  För nöjer vi oss så kommer vi aldrig utvecklas eller komma på något bättre än det som är bra idag. Tänk bara på telefon- industrin. vem sa att man behöver en kamera i luren? Idag kan man inte tänka sig en telefon utan kamera? Men det är även viktigt att vara medveten om alla tråkigheter som uppstår i världen för att kunna driva  diskurser framåt.  min mening är inte att vi ska vara kallblodiga människor som skakar av oss allt tråkigt som uppstår, men mitt i det skall man finna en väg som leder till en förbättring av situationen. Men vi behöver inte stanna upp vår egen utveckling för att någon annan ska komma ikapp för att den valt att köra på LOW-mode. Det låter hemskt men  försök förstå meningen, det är i stora kontexter jag skriver, men för att förenkla det kan man ta det till ett personligt plan som många kan relatera till; förhållanden.

Många väljer att accepterar killar som är ”helt ok” för det kunde vara värre.  Jag har alltid sökt det bästa i min partner, ett komplement som andra inte behöver förstå. För det gör inte alltid omgivningen kan jag lova, men inget slår målmedvetenhet, företagsamhet, intellektuellt utbyte och en man som inte nöjer sig med rester utan han kavla upp skjortärmen och kämpar sig uppåt. Flertal gånger fick jag höra Zeina, vad ser du i den personen? Många gånger ville jag svara det du aldrig kommer se; då du nöjt dig med att han är snäll och trofast (Krav/egenskaper jag tycker är självklara) som om att det är grunden för ett förhållande. Ja tur att vi alla är annorlunda, och att det finns de som nöjer sig med det lilla. Men jag min vän, vill ha det bästa utav livet. Det är som media/folks reaktioner på att Angelina skulle nöja sig med Brad trots att han i min mening är en ett svin- jag hade lämnat honom.  För det finns så mycket bättre än en doushebag i fint fodral (om ens det).

Jag blir lika förbannad varje gång jag får höra vuxna kvinnor/mäns argumentationer kring olika diskurser. Exempelvis incidenten som uppstod i Frankrike där en kvinna valt att vara heltäckt i en strand som tvingades klä av sig. Vissa ansåg att ”dessa muslimer är alltid kränkta”, ”ta seder dit du kommer”, ”sluta gnäll”och ”vad gör en sådan på stranden, hon hör inte hemma där”. Ska vi kvinnor sluta bry oss om vår kamp om att äga vår egen kropp för att det inte var jag som fick klä av mig,  att klä på eller klä av oss ska vara vårt eget val och att referera  det till att det finns kvinnor som har det värre än den kvinna som fick klä av sig är i min mening Bullshit, Självklart kommer jag alltid engagera mig i samanhang där jag kan göra en positiv förändring.

För vi kan inte leva efter andras förutsättningar eller begränsningar. Det enda vi kan göra är att ge allt för att vårt liv här och nu ska bli så bra som möjligt. Och då kan vi inte nöja oss med att det är helt ok idag för det drabbar inte mig då andra har det sämre.  Jag kommer inte nöja mig med lagom, jag kommer alltid finna det bästa för mig själv.

13051699_10154024165551142_7702481168839510951_n

 

The Valley of Speed

Vilken dag igår, var och tittade på motorbanan ring Knutstorp. Gud jag älskar hastighet och bilar, finns inget bättre.  Att även dela det med människor jag tycker om är fantastiskt, man skrattar och har kul ihop. Och självklart fuskar jag till det med lite godis.

dsc07841

dsc07840

Sen efter fart och bilar så blev det shopping i Väla (Helsingborg) det lite hemma mys-kläder. Efter det var det snabbt hem för festligheter. Dagen var helt underbar, vädret var på topp och dagen var fantastisk.

dsc07848 dsc07852

Dröm-bilen är funnen och nu är det bara dags att spara då. Min blogg all over the place. Hoppas ni har en fin dag.

It’s Friday babes

Godmorgon sweeties

Idag är det bästa dagen i veckan efter måndag förstås, Fredag!! ! Igår eftermiddag var tanken att jag skulle dra till gymmet och jag hade inga större förhoppningar om att det skulle gå bra att träna, eller att ångesten skulle lätta. Men det hände något konstigt faktiskt. Jag hade som tanke att vila i ca 30 minuter och jag sov tills larmet slog idag vid 06. Jag minns inte ens när jag sist kunde sova så länge, men antar att min kropp behövde det. Jag hann prata med min stora syster också, det är så viktigt att ventilera och liksom inse att ok nu känner jag så här och det är så just nu men det går över. Så det kändes bättre och bättre.  Åt smågodis efter maten och såg några avsnitt av The kardashians. La mig med en lättare känsla och kände mig inspirerad och har idag massa energi och inspo som jag måste få ner.