København

Idag mina vänner ska jag till älskade København för att samla mode-inspiration för ett projekt jag funderat länge på som kan sätta igång 2017. Som många vet har under flera perioder jobbat med kläder, allt ifrån stylist till designer och inreda skyltfönster. Är det något jag älskar så är det form och mönster. Så idag blir det säkerligen både inspiration och egen shopping. Min walk in closet är under byggnad så jag har lovat mig själv att det är dags att fylla på där. och det ska man aldrig oroa sig över, den talangen har jag.

14384166_10154400137026142_602195342_n

Finjan fingret är på vift

14365373_10154400137056142_1612228268_n

Min fantastisk fina blus kommer från Baum und Pferdgarten Finns på Iisa Malmö

En sann bekännelse om min styrka!

Efter många om och men så väljer jag att publicera detta inlägg, där jag för första gången erkänner min diagnos som jag en gång i tiden skämdes för men som jag för några år sedan har börjat se annorlunda på! Alltså min älskade ADHD- min styrka. Det har varit en omtumlande resa tills man började förstå sig själv någorlunda. Att få veta varför jag är den jag är och varför jag inte vill vara som alla andra har gett mig förståelsen för mina val i livet. Jag lät inte diagnosen definiera mig eller begränsa  mig. Många väljer att se sina diagnoser som en undanflykt (där man väljer att bagatellisera själva diagnosen ), men enligt mig är det ren oföretagsamhet/lathet! Jag fick tydliga direktiv om att jag ”ska” ha koncentrations svårigheter och svårt att uppmärksamma omgivning då jag agerar först och tänker därefter. Japp, detta inträffar men jag har lärt mig att jobba med mina begränsningar. Jag var så besviken på att vissa i  min omgivning såg diagnosen ADHD som en sjukdom som man bör medicinera, nej tvärtom man måste lära sig att vi är annorlunda. Men vi är inte mindre funktionella för det, så istället för att fokusera på alla hinder vi har och hur vi ska ”line up”så kan jag lova er att ADHD kan vara det mest positiva i ens liv, nästan så att många önskar att de haft de.

Jag ser mig själv som ett levande exempel på att inte låta en diagnos definiera dig helt ut, enligt mina läkare så skulle min skolgång vara tuff! Yeah right, kandidatexamen och magister examen inom beteendevetenskap och arbetsrätt. Hade jag gett upp och förlitat mig på vad som förväntas så hade jag aldrig åstadkommit det jag gjort idag. Jag valde att tro på min egen förmåga bortsett ifrån diagnos. Med motivation och driv går allt bara man vill, detta betyder inte att det var lätt för mig. Jag fick kämpa mer än andra i vissa uppgifter, medan jag utmärkte mig med mina förläsningar, affärsider och mitt mod att ifrågasätta samhällsorättvisor mer än andra. Detta har gett mig ett enormt försprång i jämförelse mot kollegor i branschen. Tack vare min ADHD så är jag mer aktiv än ”normala” människor, vilket innebär att jag kan jobba med det jag älskar hur länge som helst. Självklart kommer det stunder då jag blir förvirrad, tappar tålamodet, glömmer saker, har svårt att sitta still eller att jag tappar all fokus om ett samtal inte intresserar mig. Men detta har gjort att jag funnit verktyg och fått rätt stöd för att kunna finna balans.  Jag ser idag mestadels bara fördelar med min diagnos, att jag har ett stark band till mina egna emotioner, jag kan både gråta lätt men skratta lika snabbt, jag säger vad jag tycker och tänker (man vet alltid var man har mig, inga spel för gallerian), jag drivs av att besegra mina begränsningar, jag är spontan/orädd och älskar utmaningar. Jag ägnar inte lika mycket tid åt att dagdrömma utan jag litar på min egen förmåga, startar mina affärsidéer sen jobbar jag hårt till att fastställa det jag vill ha i livet.

Att ha en familj med mycket tålamod likaså partner har varit viktiga ståndpunkter i mitt välbefinnande, annars hade det inte funkat. Självklart har mina föräldrar ibland tappat tålamodet med alla mina sprutande idéer och samtal som är långt ifrån sammanhängande men de såg alltid till att berätta för mig; Zeina med ditt mod/driv så kommer du alltid utmana dina begräsningar, vilket var exakt det jag gjorde. Tack min fina familj för att ni planterade så mycket driv/självständighet inom mig.

Summan av mitt inlägg är, låt inte dina personliga egenskaper grunda sig på vad en diagnos ger sig i uttryck. Utan gör som jag, lär dig att leva med dina egenskaper. Acceptera och respektera dina styrkor och svagheter och gör det bästa utav dina förutsättningar. Snälla du, gör inte som jag en gång i tiden! Känn aldrig skam för att du har ADHD, låt inte den definiera dig eller beklaga inte dig själv för att just du fått det. Var glad och se fördelarna den berikar dig med.

 

14371858_10154400272351142_1251114545_n

Iisa of Malmö

Idag hann jag springa in till en av mina favorit butiker i Malmö. Där kommer man aldrig ut tomhänt. Bästa service (fråge efter min alldeles egna Lisa) och modetips. Så idag agerade jag som modell. Jag kan verkligen rekommendera er att ta er dit om ni är i närheten.

 

14397194_10154400137081142_731313766_n

Blus: hunkydory, Jeans: Replay Väska: Tory burch

14349081_10154400139176142_1751731542_n

Blus, kjol och väska: See by chloe

Äntligen, Lyckan vänder

Efter regn kommer solsken sägs det. Så sant, idag kom ett efterlängtat samtal som gjorde min morgon. Äntligen kan jag andas ut och känna lättnad. Ibland behöver inte saker gå som man har tänkt sig men det viktigaste är att det går framåt. Jag försöker se saker från den ljusa sidan och inte fokusera på det negativa. Allt händer av en anledning, det tror jag i vart fall. Om det känns motigt eller du undrar varför inte vissa saker går som ni har tänkt er, ja då kanske det händer av en anledning?

Jag har haft både motgångar och framgångar i livet och allt som har hänt på vägen har tagit mig dit jag är idag. Det finns en anledning till att jag tackade nej till att vara delägare i bolag/tjänster och utbildningar. Det fanns en anledning till att jag valde att starta en ny karriär i Skåne. Det finns även en anledning varför jag valde att flytta ner till Malmö. Saker händer, man ställs inför val i livet. Vad du än väljer så kommer det leda till något och de val du gör tar dig dit du vill.

Tro på att allt händer av en anledning. Så om du får en chans, ta den. Om den ändrar ditt liv, låt den.

 

main-qimg-bf058d942a2deaabc04ae87fa18d8cd9

Back to basic —–> Linköping

Hej och Hå i stugorna.

Idag åker jag hem till min hemtrakt, älskade Linköping. Alltid lika underbart när tåget närmar sig Östergötland eller snarare sagt Mjölby för då vet jag att det rör sig om ca 15 minuter och sen väntar alltid någon vid taxibilarna med öppna armar. Känslan att komma nära en stor del av min barndom är fantastisk. Men nu ska jag inte drömma mig bort utan nu skall jag jobba på tåget. Effektivisering och digitalisering av mitt arbete gör att jag kan arbeta lite överallt men kontoret är min bas. Tur att jag beställde frukost till min morgon resa för magen kurrar och jag funkar inte utan frukost. Lets do it!

 

untitled untitled45 untitled12

När sanningen sårar mer än en lögn

Jag har tappat tron på att jag nånsin skulle kunna få vara den jag en gång i tiden var. Den som alltid var öppen och förlåtande, som alltid gav flera chanser och som alltid såg det goda även i det onda. Idag är mina tidigare minnen påminnelse av att sluta vara naiv och vara realistisk. För  mig har det mestadels varit känslan som gör mest ont,  det är inte själva handlingen som jag stör mig, utan att jag känner mig dum och lurad. Jag är en tjej som känner mig besvärad av att folk skulle se mitt acceptans av ett felaktigt beteende och framställas som den där tjejen som tar tillbaka idioti. Så det handlar nog mer om hur andra ser mig, och även hur jag ser mig själv genom deras ögon. För jag ser mig själv som en stark kvinna som aldrig behöver ta sån skit. Jag är värd mer än så.

Jag vet inte vart jag lärde mig att tänka så,  men sen tidig ålder har jag haft uppfattningen om att män är primitiva. Ganska hemskt va? Jag har funderat om det har varit mitt sätt att skydda mig själv från att bli sårad. Men jag minns att jag hade starka åsikter när jag var runt 16-18 år gammal. Dock har det lett till att jag kan vara ganska känslokall och vara den som oftast bestämmer, för jag tänker inte vara i underläge. Tyvärr så ligger detta så pass djupt inom mig, och av den anledningen har jag valt att inte öppet skriva om mitt förhållande. Jag är väldigt medveten om hur jag är i relationer, jag är inte alltid rättvist kanske. Exempelvis skulle min kärlek införskaffa sig instagram/snapchat och vara aktiv skulle jag nog inte riktigt tillåta det.. Hur stört är inte det? Snacka om dubbelmoral! Det handlar inte om att förtroende inte finns, utan det ligger mycket i att jag inte vill ha en partner som är aktiv på sociala medier. Har man haft en öppen blogg som jag tidigare haft så har det inneburit att läsare har sökt sig till ens respektive. Är då min partner överallt på nätet så kan det kännas jobbigt då det även framkommer olika ”ryktespridningar” och ”lögner” som ställt vårt förhållande i ovisshet ibland. Väljer han då att utsätta mig för det då han vet att jag är en offentlig person, så väljer jag att lämna personen. Vissa saker i förhållanden kan man förlåta men även där finns gränser. Det handlar om hur seriöst det är och vilken framtid man ser att man har.

Summan av detta inlägg är att ibland måste man våga känna rädslan och förändra sin situation för sin egen skull.  Jag får alltid höra Zeina, du är stark. Yes iam Punkt!. Och kan han inte hantera det så är det han som är för svag .12959580_10154741451847785_1534423014_o

Våga drömma stort – Du har potential

Många undrar om det finns någon risk med att drömma för stort? Att man blir besviken om det inte blir som man har hoppats på eller att vi riskerar att ta oss vatten över huvudet. Jag har alltid vågat drömma stort, men det har inte kommit gratis. Utan mina föräldrar har alltid pushat mig framåt. Min far har alltid visat intresse för mina yrkesval och business. Genom att lyssna och peppa har det gett mig luft under vingarna.  När jag som 19-åring valde att startade eget företag och driva det framåt så var det många som himlade med ögonen och sa ”hur ska du starta eget och studera på heltid?”. Ja, det gick! Den stora bekräftelsen blev när jag både tog min examen och när jag vann priset som bästa affärsidéer År-2012.

Det jag vill förmedla är det finns inget negativt alls med att drömma stort, för mig är det ett sätt att motivera sig och faktiskt ta nya kliv. Men det är viktigt att man ska hålla sig till verkligheten, ha konkreta mål på vägen för att nå sin dröm och man får inte glömma bort att det är detaljerna som skapar helheten. Det man måste räkna med är att det kommer tider då man tappa motivationen men då skapar man prioriteringslistor och betar av det jobbigaste uppgifterna först “Do the hard job first, The easy jobs will take care of them selves”. Ibland behöver man stänga in sig i en bubbla under en period, få saker och ting gjorda och efter det lossnar det mesta och rullar på av sig själv. Dock kan det vara svårt att hitta fokus längs vägen när man bara jobbar och kämpar och inget händer. Men om du är i en sådan situation och verkligen tror på det du gör, håll ut! Den personen som lyckas är den som aldrig ger sig, inte den som inte vågar försöka.

Jag vill verkligen uppmuntra er att våga drömma stort om ert liv. Ofta sätter vi egna begränsningarna då vi är rädda för misslyckande, inte tror att vi kan eller för att vi är bekväma och saknar rätt motivation. Men ofta låter vi vår omgivning sätta begränsningar på vår egen förmåga, till exempel  när någon säger ”du kan inte göra det där” och så tror man på det. Kan du inte göra något och andra väljer att framföra det, så har du två val, tycka syn om sig själv- vilket inte är så utvecklande eller att faktiskt lära sig. Det sistnämnda har ofta varit min strategi. Jag vill utmana mina begränsningar och bli bäst på det jag älskar mest!  Va lite kaxig, våga ta plats, våga misslyckas och tro på dig själv. Se möjligheter istället för begränsningar.

Mitt mål idag är att fortsätta jobba och utveckla mitt chef/-ledarskap både i det personliga och yrkesmässiga planet.  Jag vill vara i ett lycklig och sunt förhållande, där man får utbyte av åsikter/tankar samt utveckals. Jag ska fortsätta jobba med det jag brinner för och drömmen är såklart att bygga ett stabilt och framgångsrikt företag där min livsfilosofi om inkludering ska genomsyra mitt bolag. Jag vill även  jobba upp min personliga blogg och fortsätta inspirera andra samtidigt som jag är språkrör för utsatta grupper och lyfta fram samhällsorättvisor ur olika perspektiv.
Jag vågar stå rak ryggat och säga ” såhär kommer mitt liv se ut och jag vet det! ”Varje dag jobbar jag med små delmål jag har satt upp, trappan är lång men jag kämpar dagligen för att få uppleva mina drömmar och vägen dit är också ett nöje!

Det enda som hindrar dig från din dröm är du, det är hur du tänker. Så ändra på din inställning, sätt en stort dröm som kanske skrämmer dig idag men utmana dig själv och våga tro på din egen förmåga ”att du kommer klara det”. För jag vet att alla här inne kan om man vill och hittar man rätt motivation samt inställning så uppnår man under.
Jag tror på dig, gör det du också – deal? Bra nu har vi skakat hand på det.

 

img_2006

Vår styrka växer fram ur våra svagheter.

Sitter här i min nya lägenhet i en ny stad, ni mina gamla läsare vet att jag bott i Linköping, Västerås, Stockholm men nu har ödet placerat mig i Malmö. Jag har saknat att skriva men det har varit mycket som gjort att skrivandet har sats åt sidan. Men nu är jag tillbaka och bygger en kanal där enbart jag och ni är i fokus. Jag har funderat i cirka en vecka över vad som ska vara mitt första djupa inlägg, och då vill jag att den ska handla om att våga älska sig själv. Det här att inte låta känslor styra ens liv. Att älska är fantastiskt förstås men samtidigt kan man inte älska om man inte älskat sig själv. Jag möter dagligen vilsna människor som inte lärt sig att älska sig själva. Att älska sig själv är lättare sagt än gjort (det vet jag), men för att kunna göra det måste man våga ta steget till att acceptera sig själv. Man måste förstå att man rent ut sagt är bra, alla har sina ärr och sin egen historia, och det är denna historia som har format en person till den man är. Jag har personligen under många år varit väldigt hård och dömande mot mig själv, jag var tjejen som aldrig gav mig själv en klapp i axeln utan jag körde all in. Att göra alla som jag älskar nöjda var och är fortfarande högt prioriterat men jag har lagt till ett namn högst i listan och det är mitt egna. Genom att jobba dagligen med mig själv och min personliga utveckling har gjort att jag växer i mig själv och därigenom som människa. Självklart har även jag dagar som är mindre positiva, då låter jag mig vara där, i den känslan. En stund. För att sedan ta tag i det och ändra på känslan. År 2014/2015 var mitt jobbigaste år, jag stod inför många förändringar, därefter stängde jag ner min blogg. Många gånger tappade jag fotfäste och kände att det här kommer knäcka mig men då fanns tron på att detta är en prövning och jag fann styrkan i min tro om att jag övervinner detta. Något jag lärde mig under de jobbigaste tiderna var; att vi inte kan öppna hjärtat igen, om vi inte sörjt det som varit. Känt nederlaget hela vägen in, om inte tårarna fått skölja rent. Ilskans blickar mötts i oss själva. Vi kan inte bygga upp det vi inte vill kännas vid. Det är som om vi måste uppleva något fullt ut för att sedan kunna släppa taget. Känslor skadar inte, men däremot låsningar och handlingar. Orken att stå medvetet i sårbarheten trots darriga ben gör någonting bra med oss. Det är då vi utvecklas och lär oss att vara rädda om våra känslor. Min älskade mor sa något klok till mig under min ”kris” och det var att tillåta mig själv att sätta ord på det jag känner istället för att hålla in allt. Att sätta ord på det som sker i en tillåtande och klok omgivning är läkande. Min familj/vänners röst i luren, även om jag där och då inte orkade tala så gav det mig kraft att hitta glädje igen. Att även få höra min egen röst säga vissa saker som ”jag fixar det här” och ” det kommer bli bättre” var den livsnödvändiga energipåfyllningen för att jag kunde finna hopp och glädje igen. Vid vissa tillfällen behöver vi även en ass kicker, där hade jag mina systrar R, F och R som tog tag i mig när jag tappade riktningen de sa saker som: ”vakna nu! Vad håller du på med!? Det är den här stigen som gäller. Du är mer än detta, du fixar det här Zeina!”. Bekräftelsen att någon ser det vi inte själva ser och tror på oss ger en inre styrka. Tack mina fantastiska systrar! Jag utvecklades enormt mycket genom den sorgen, att lära sig omprioritera, sätta värde på sina principer/åsikter och framgångar och framförallt vara rädd om mig själv var ett nytt kapitel i mitt liv. Min största oro var, hur kommer jag någonsin kunna öppna upp mitt hjärta igen? Kommer jag hantera att se oron i ögonen, rädslorna, känna hur min kropp vill springa sin väg men trots genom att andas djupt. Stå kvar och våga vara kvar lite till. SHIT, vad man kan vinna styrka i den upprätta sårbarheten. Jag lärde mig snabbt att livet inte bär på några eviga garantier och man kommer bli sårad och sviken. Vi kan inte göra och vara mer än vårt bästa. Och var ligger gränsen för det? Jag vet inte men en sak känner jag till, och det är att det finns oändligt mycket större resurser på vår insida än vi kan föreställa oss. Vilka hinder behöver du ta dig förbi för att kunna se din egen styrka och för att börja jobba systematiskt med att älska dig själv?

Jag tror att hemligheten ligger i att våga, våga tro på sig själv och bestämma sig för att investera i sig själv och våga älska sig fullt ut. Jag tror på dig!

 

14355978_10154400137021142_674883167_n